Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 3

hösten. AWN och: allt öfverger mig,, tänkte hon med djup bedröfvelse; men (du min-himmelske Fader, som läser i hjertat.,:du skall-icke öfvergifva mig. . Knapt bade den tysta böven utgått från hennes beklämda bjerte, förr än -n fryntlig stämma, tätt bredvid henne, uttalade dessa ord: Gad middag, mamsell: Nora. Kors så hon sitter och solar sig midt på blanka förmiddagen. Huru är det fatt? Nora såg uppy nästan förskräckt. Framför henne stod en äldre qvinna snyggt klädd med ett sfort stärkt hu:vudkläde och ett finrandigt förkläde, som skylde nästan hela kjorteln. Herries i ansigte var! ett afidessa godmod:ga och ändå kloka ausigten, som man någongång återfinner hos äldre qvinnor. Hon hade en stor, fin korg på armen och betraktade den unga flickan med ett uttryck af:del-: tagande. ; God middag, jungfru Lottan, sade Nora ock räckte henne handen. Har handeln gått bra i dag? SN Ja, Gudi lof, svarade jungfru Lotta, som bebodde ett litet rum vägg om vägg med Nora och hetines far, samt var sedan ett par år deras närmaste, granne. Det har icke gått lika -bra för lilla memsell Nora, kan ja: märka, bifogade Lotta, och satte sig bredvid Nora; men se, man skall icke förlora modet, för då först går det riktigt på tok.: Nå nå, ieke undrar jag på att mamsell Nora är bedröfväd, för se, elaka ha de, varit emot henve, stackars barn; men honbör visa dem att de haft orätt och icke gå så här och ropa på arbete, för det är med arbete alldeles som med lyckan, den som springer efter henne, springer förbi henne. Derföre skulle jag bra gerna. vilja gifva mamsell ett. godt råd; men hon. kan. väl tycka att Lotta, som inte varit annat än simpel piga i sin dar, ingenting begriper; men si mamsell