EN QVINNA SÅSOM HANDTVERKARE. AF 8 Förf. till uppfostringsskriften: Till Sverges mödrar m. fl. () Pappax, inföll Nora lifligt, inom den der gränsen skall hon slutligen svälta ibjäl, då hon är fattig, eller förvandlag till en handelsvara, som säljes åt den mestbjudan e, för att slippa dö af hunger. Nej! den Gud, som gaf qvinnan, lika såväl som mannen, en tänkande själ och förmåga att lära, har icke föreskrifvit att mannen ensamt skall taga i besittning alla möjliga utvägar till utkomst och lemna ingen enda qvar åt qvinnan. Nej! och tusen gånger nej! detta är icke Guds, utan menniskors påfund, och derföre, pappa, har jag kastat bort alla dessa fördomar, sow hilla ess fattiga qvinnor i ett så förtvifladt beroende. Först när hon gör sig sjelfständig och söker bryta sig en egen väg, kan qvinnan ernå någon sann moralisk lycka. Såsom det nu är, har man förnedrat henne till ett medel för befrämjandet af mannens beqvärrlighet, en biperson till honom, som blott genom hans förmenta öfverlägsenhet vinner något värde. Pappa, pappa, tänk på min mor och säg, var hon icke fullt ut lika begåfvad till själen som pappa ? Hör på, Nora, hvar i all verlden har du insupit alla dessa vilda och farliga ider, hvilka rent af förskricka mig? Du vill ju ingenting mer och ingenting mindie än göra man och qzinna lika. ;Ja, det vill jag visst, svarade Nora leende. Jag kan just icke finna att mannen är () Se Aftonbladet m:r 240.