Aftonbladet – 16 oktober 1857, sida 3

nader förgått, och jag; har .nu kommit så lingt, att han ger mig betaldt för hvarje bok jag häftar eller hvarje sak jag, monterar. Af denna min: förtjenst.har jag bildat en liten sparpeiming så att jag kan blifva i stånd ätt ;öpa, mig nödiga materialier till en bokbinjsxverkstad. och sedan lägga bort allt sömmanåe-och uteslutande egna mig åt matt. yrke. I början sk:ll jag sy alla qtällar och de. tider, då jag icke har fullt upp :med cbindnisg af böcker, eller. monteringar. Ack! peppa, derigenom befrias din Nora ifrån detta tyckande, slafveri vid nålen, som utgör din sorg,-oeh. hon, kan, under: friskt arbete, med lädt och sjelfetändigt hjerta -emotse framtifet och hoppas på ljusare uteigter. Nora hade talat. med så hänförande värma, att hennes vackra och energiska ångigte lyste deraf. Fadrens drag klarnade något, och han klappade henne på hufvudet med de o den: Du lefver i illusione nas ålder, barn; men tyvärr skall verkligheten snart väcka dig ur dem. För det första skall moster Brita och alla deandra graunkäringarne, genom sina elaka uttydnisgar, och din oförsigtighet att öfverskrida det qvinliga gebitet för din verksamhet, skada ditt rykte och sätta dig i ett få tvifvelakögt ljus; att Cu en da skall vak22 upp utan arbete och utan beskyddarinnor, soma skaffa dig sådant. I deisa bemödanden tt skida dig skell Storm äfven bistå kärinSarne.n Och till en dylik kar!, som; kan vilja nedlåta. sig att ska a en fattig fl.cka, har du velat skänka din dotter, min jar. Han är rik och kan betrygga din framtid. På bekostn d af min lycka. Lemnom . detta, den saken ä i alla fall ohjelp iger förlorad., suckade gubben, och åt mig fortfara. För det andralåter det visst mycket-bra att du kan ett bandiverk, ehuru ifven jag ogillar eft dylikt öfverskridsnde af en gräns, inom hvilken hvarje qvinna, fatig eiler rik, bör hålla Big.n (Forts. följer.)