Aftonbladet – 16 oktober 1857, sida 3

MH ÖV ÖV HH OO HH On ropade N ra !och fattade den gamles motsträfviga händer. Se mig i ögat och säg, tror du verkligen att din dotter tillåtit sig något vanhederligt ? Det är idkenog att undvika det onda, uten han måste fly sjelfva skuggan deraf; och du bar genom din dåraktiga handling kostat en tvetydig skugga öfver din vandel. För? öfrigt, hvartill tjenar denna galenskap, hyartill gagnar den dig? Huru har, dy dri stat dig utan mitt samtycke företaga dig något dylikt ? Pappa, jag rar handlat såsom en sjelf ständigt tänkande varelse, utan att rådfråga dig, derföre att jag visste att dina fördomar skulle sätta sig emot mitt teslut. Din faderliga kärlek skulle icke medgifva att jag använde en del af natten.på att lära mig ett yrke, som jag insåg skulle blifva lönköd i eni.qvinnas hand; ehuru det anges föga värdt i.en karls. — Dina bemödanden att vilja förmå mig till ett Parti, emot min:böjelse, under det du vägrade ditt samtycke till en förening emellän Henrik och mig, gjorde att Jag, beslöt att genöm ett handtverk, sotå kunde. föda mig. och bröderna, gitva Henrik.en hemgift och derigenom få dig att samtycka till vårt giftermål. Aldrig skall Nora sälja sitt hjerta eller förråda sin kärlek för verldsiiga fördelar. Nej, hon skall såsom fogeln i skogen draga det ena illa strået efter det andra . till sitt bo, och. genom gin idoghet skapa sig ett oberoende, som berättigar henneatt blifva sin bärndomskärlek trogen. Detta hade jag icke kunnat göra, om jag ej haft mod -att handla fullt sjelfständigt; Deraf kommer det således, att ja icke begärt ditt samtyeke, älskade pappa. Nu bar jag, såsom förrs .arbetat.om dagarne med min,.söm.och på det viset icke försummat Jatt bidraga-till vår existens; men när hvilans timmer inföllo, då gick jag till bokbindar Engström. Hans hustru är, som du vet, min läskamrat, och:hon öfvertalade honom att låta mig, hvarje afton eft por timmar, arbeta under hansledning för att lära mig bokbinderi. Så hafva åtta må