Aftonbladet – 16 oktober 1857, sida 3

ligen sanning, att jag hvarje afton, sedan papps somnst, gått. till Engströms. och der tillbringat ett par timmar; — men hvad ärerörigt liggsrydet; deruti ? Kusin, skrek Brita, hon frågar hvad det ligger för ärerörigt, uti att. ..s Att jag lär mig bokbinderin, afbröt, benne Nora med fast röst, 7 I Hvad vill det här säga, Nora? frågide fadren slivarligt. Ja, bvad vill det säga att en flicka lär sig bokbinderi ? frågade Brita. Kapten Storm ryckte på axlarie med ett försmädligt grin. Det. vill säga, svarade Nora stolt och kastads hufvudet tillbaxa, satt jag föredragit att lära mg ett yrke; hvarigenom jag skulle kunna förtörja mig, framför att af egennytta gifta Mig. Jag Kommer hädanefter dtt arbeta åt herr. Engström samt bafva lika mycket betaldt, som en gesäll. Det äförfärligt att öfverlefva sådana akan. daler, utbrast mamsgll Brit. och knäppt? ihop de knotiga händerna. Nu kan man säga att skammen går på torra landet, när flickornk äro så oblyga, att dege sig till Bandtverkare. Det är den gröfsta osedlighet, och man kan verkligen frokta för verldens undergång efter att ha -arit vittne till äylika gudlösheter. — Annat var det i min ungdomi j Med dessa ord snodde mamsell Brita af ut, utan att säga farväl St ågon. Kepten Storm gjorde en kort infekodsbelsaing och lemnade äfvex rummet. Gubben stod: upprätt frataför Nora, och det eljest: milda och fögliga uttrycket i hans ansigte hade lemnat rum iör ett allvarsamt och strängt, som ver alldeles fräömmarde. Sådan hade Nora aldrig. aetthornam, j Nu, Nora, äro vi allena, och jag vill veta buru du-ivågat företasa dig något, som kan kasta skugga på din eder. Visste du dåicke, olyckliga bart, att den enda rikedom vi fattiga ega är vår heder, och denna skatt har du satt på spel genom vitt lätisinniga, bandlingssätt.n i Fader, hur kan du så tala till migs, ut