Aftonbladet – 16 oktober 1857, sida 2

ren tyckes teja öm glädje öch hopp. På fadrens och -dottrens —ansigte lästes -hvarken hopp eller; glädje. . (Noras kindert brunno i den högsta purpur och i ögonfransen darrade en tår. Hela Noras yttre, vittnade om en upprörd -sinnesstämning. Gubben åter såg sträng och oböjlig ut. d Sr vögrar således sitt samtycke till Herriks och mitt giftermål? sade Nora. Ja, det; gör jag, och det kommer jag i evighet -att.göra,..svarade gubben: bestämdt. Men,-pappa, vivhbavju älskat hvarandra ifrån-barndomen, och det gifs—-intet-skäl-för en-sådan vägran. doHenprik jär arbetsam och stadig samt, båller mig lika kär som jag honom. . Hvarföre, då neka, 058 att med hvarandra dela li vets. sorger och glada.stunder? Derföre att Henrik, med alla sina förträffliga egenskaper, har ett stort och obötligt fel, nemligen att vara en fattig skrifvare,. som nätt. och jemti kan .lifnära, sig. sjelf; men platt inte skanföda hustru. sDu skulle såsom gift fålof att arbeta;och släpa. alldeles såsom din stackars.mor, .och genom :nattvak -ochöfveransträngning undergräfva din helsa, gå att dä, i likhet med henne, komme att få stiga ned i-en-för tidig-graf. Nej, det blir icke-af,säger jag. Slå tankärnie. på Henrik . ur hågen ochjtönk i jstället: på sjökapten Störm, Han bar sina funderingar på dig, Han är egare af gård ooh, fartyg. Följsktlgen en Bergxd och dugtig man. . SD .aNej,-papp3, honomitager jag icke svarade Nora bestämdt. rskr arbete och fattigdom med; Henrik, eller ock förblir jag ogift. : Hör på, Nora, sade gubben och såg på den unga flickan; jag skulle ingenting hatva emot en förening emellan dig och Henrik, om det fånns skuggan af utsigt till att ni skulle kunna försörja sersmen ser du,, min flicka, jag har blickat fattigdomsn i ansigtet, och Jag vet, att du med bästa vilja i verlden icke skall lyckas förjaga den hemska gästen, om du än sydde aldtig så flitigt från--morgnarna långt in på nätterna. Henrik skulle; icke hel