Aftonbladet – 16 oktober 1857, sida 2

hundrade tusentals sedlar, för en-isnapp och älldeles otillräcklig inkomst. Nora arbetade ifrån, morgonen . till sent, på aftonen vidsin söm, -och 1gossarne fortforo att. gå i. skolan. Henrik, som-af fadrei blifvit förbjuden att besöka dem, syntes aldrig till; öch emellan far .och.ydotter,. uttalades aldrig hans. namn. Så hate ,sommaren gått, hösten -inträdt och biifvit aflöst af vintern. Nora var. sig lik, och tycktes. icke alls känna förlusten af att icke få träffa sin kusin, den hon af hela sin själ älskade. Tvärtom föreföll Nora gladare. och mera förhoppningsfull än någonsins -Då-fadren började tala om kapten Storm. som nu gjorde täta visiter hos Steins, slog Nore bort alltsaramane med skämt, visetåendesatt hon alldeles sicke ville hafva någon andan än sig sjelf att tacka för det välstånd hon en dag hoppades att komma i åtnjutande ut-f. Och du, tänker sy dig till det der välståndet ? frågade fadren en dag med bitterhet. Icke precist; men åtminstone tänker jag aldrig, gifta mig till det,, svarade Nora skrattande. Det vore just hyggligt, om jag, . hyggligt, en ung flicka, gick och gifte mig med den der gamle sjögasten, söm är styfbent och knarrig af gikt och andra krämpor, Nej, jag tackar, det blir då. aldrig af. att jag säljer mig för att-blifva sjuksköterska åt.honom. Nöjet af att få titta i en grann våning och ätas upp.af kink. och . gnat, afsäger jag mig: Lefve friheten ! söta Pappam Friheten utan bröd är just ingenting att stå efter, tycker jag, sade fadren sorgset. Den fria fögeln hittar alltid något korn, och om hans frihetsicke skänker honom , någon förgyld boning eller läcker kost,så skänker den bonow glädjen och medvetandet: af sitt oberoende. Det korn, han med möda tppsöker, smakar, honom..så väl, och, han vill ej bortbyta det emotdet-största öfverflöd i den rike mannens bur, emot hvars förgylda galler han slår sönder. sina vingar, blott för att få ätervända till friheten-i sina skogar. En så