skap. Men olyckligtvis för dem skola de e bli satta på något sådant prof och följaktlis gen se sig inskränkta till att med professor Eberstein tala om sin beredvillighet att med blod försvara sina fäders tro, hvilken här naturligtvis vill säga detsamma som den staekars värnlösa, och förföljda statskyrkan. Att dock den väldige professorn med de ofvannämde fraserna i den tyrteiska stridssång, hvårmed han ropat till korståg, ej haft för afsigt att tillkännage det han vore färdig att som ett tåligt offerlam låta leda sig till slagtbänken, det nsyaes af en följande strof i samma högiflygande sång, hvilken hr —ff såsom gammal exeget ej borde ha förbisett. Vår oderna Peter Eremita far nemligen fort med följande förkrossan1e hotelse: Met kan andans svärd ej bita på dem, Ty förhärdelsen bland dem är stor, Andra vapen ha vi, liksom Thor Sina viggar, ait i mörkret nå dem, Som sin hämd åskdundrarn svor: Hvad sägea om detta, hr -—ff? Är det äfven här endast sitt eget blod som den fruktansvärde professorn velat utgjuta med dessa andra vapenn, eller skulle de händelsdvis endast vara eit figurlist talesätt i den högre stilen för att beteckna så prosaiska saker som bandklofvar, fängelse, körrektiorishus och deportationsorter jemte andra kärleksfulla, åtgärder till separatisters omvän-elae?