Bland de reservationer, som åtföljde lagutskotets betänkande i religionsfrihetsfrågan, ha vi redan fäsfat uppmärksåafnheten på den af hr Hasselroth atgifna, såsom på ett förtjenstfullt sätt resumerande frågan och blottande haltlösheten i utskottets motivering. Då den närada reservationen onekligen förtjenar en allmännare spridning än som genom utskottsbetänkandet kan erhållas, meddela vi den härnedan. Reservationen har följande lydelse: Ehuru äfven jag värderar enheten inom kyrkan och så högt som någon älskar våra fäders tro, kan jag dock icke förbise andras önskningar att få lefva ostörd. i sin bekännelse och anser det således vara min pligt att, utan afseende på eget tycke och förut fattade meningar, pröfva hvad som göras. bör för tillfredsställande af andra medborgares rittmätiga anspråk på frihat i deras religionsutöfning. Vid denna pröfniog möter först frågan om den tydning 16 regeringsformen bör lemnas. Efter min uppfattning hade utskottet, såsom det ock under målets handläggning beslöts, handlat klokare om det ej inlåtit sig i den onödiga tolkningen af nämde 3s. Detta försök att förtyda en klar och uppenbar mening har ock, efter min uppfattning, misslyckats, såsom följden måste blifva af alla dylika bemödanden. Ut-, rymmet i en reservation. tillåtår mig icke att här upptaga denna tvist, utan får jag vördsamt hänvisa en hvar, som tvekar om :s rätta mening, till-en fer nyss utkommen afhandling af professorn Chr: Nauman. Då lagskipningen, utan afseende på denna ER rer ästa ng a ERE LA nr RA ARE a RE