af den högsta betydenhet. Denna tafla; hvars teknik vi beundra, låter en dessutom tänka; den rör känslan på samma gång den visar att br Höckert har till sin disposition en öfvad hand och ett allvarligt och tänkande hufvud, det vackraste vitsord man kan gifva en artist. Ett annat arbete, VArt Frangais au Salon de 1857 af hr Charles Perrier, soi i ett särskilt kapitel afhandlar de främmande kKonstnärernas arbeten, börjar med hr Höckert i följande ordalag: ; Utan tvifvei hafva våra läsare ingalunda förgätit den tafla af hr Höckert, som, förestallande en gudstjenst uti svenska Lappmarken, var en af mästerstyckena på 1855 års exposition. Man trodde ej att det kunde finnas i Sverge en så utmärkt målare (un peintre de cette tretmpe); men förvåningen upphörde, tack vare den goda mening vi hafva om oss sjelfva, då man erfor att hr Höckert bodde i Paris. Det smärtaår oss att ej veta i hvilken atelier denne målare bildat sig; men säkert är, att hans arbeten skulle göra heder åt hvilken skola som helst. Eno fiskarefamilj i svenska Lappmarken är på intet sött underlägsen den tafla, som grundlagt den ryktbarhet han bland ess förvärfvat. Denna tafla, till hälften upplyst ä la Rembrandt, fängslar genom det sätt hvarpä ämnet är behandladt, lika mycket som det vackraste historiska blsd. Under det att familjefadern, nedhukad på en pall, i all stillhet röker sin pipa och lagar sina nät, gungar hans unga hustra den lilla nyfödde, liggande i en vagga, com nedhöänger från takstolparne. Ingenting mera intagande, iogenting mera poetiskt än detta anspråkslösa hem, der en lycka tyckes råda, som endast skulle kunna störas genom tidens stormar. Ingentiog mera mildt än denna vackra blick, som strålar i modrens öga och der hela hennes själ likasom återspeglar Big. Man känner de beundransvärda teckningar, Ludvig Richter i tusental utstrött i Tyskland, och dit bör man resa för att erhälla en föreställning om denna hemmets poesi, som våra genremålare så sjllan finna hos oss, Lägg härtill den förtjusande typen af STA unga lappska, den originella snitten af hen ylleklädning, försedd med broderier i olika pe och som. upphöjes genom den egna a ta SSan, hvilken pryder hennes hufvud. Med al 2 e fn gifvet af den behagligaste, mest harmoni: ik . hållen uti en något dyster skola, ro ere M icke fatta all den Re som en sann konstnär kan gifva åt ett så enkelt ämne. H I La Presse bar br Paul de S:t Victor lemnat en för hr Höckert högst smickrande artikel, som slutar sålunda: . Denna låga hydda är en fulländad dikt af frid, undergifvenhet och undangömd lycka. Man andas här denna friska och allt genomträngande vällukt, som utgår från blomstren under snön. Der vegetationen redan upphört, bomstra. ännu de menskliga känslorna. Menniskohjertat slår i den tysta öknen, och röken från den husliga härden mildrar den