J. HOCKERT. Från en landsman, som ti lbragt sommaren i Paris och der egnat särskilt uppmärksamhet åt företeelserna inom konstverlden, hafva vi angående denne utmärkte målare emottagit ett bref, som vi med särdeles nöje meddela. Våra läsare skola tvifvelsutan, lika med oss, glädja sig åt den stora framgång hr Höckert redan rönt och de lysande förhoppningar fäderneslandet kan hysa om hans framtida konstnärsverksamhet. Det erhållna brefvet är af följande lydelse: Det är naturligt att man i Sverge gerna bör talas om de lagrar, som landsmän skörda i främmande länder, och stundom är det, för att bringa den afundsaroma småaktigheten till tystnad, nödvändigt att den inhemska förtjensten blir af utlandet hallstämplad. Man är dessförinnan icke fullt säker på sitt omdöme. Hvad våra konstnärer angår, måste också utlandets omdöme blifva afgörande, Endast der en större konstnärlig verksamhet eger rum, kan konstnärens värde rätt uppskattas, endast der kan han vinna rykte. Hvad Rom ännu för kort tid sedan var för målarekonsten, är nu Paris. Det kan ej bestridas, att Paris är det ställe, der denna konst för närvarande står högst, och målarekonstens idkare styra nu från alla länder sin kosa dit, liksom fordom till Rom. Det politiska tillstånd, hvari Italien för närvarande befinner sig, har bland annat haft det onda med sig, att det dödat den italienska konsten. Med hvarje år växeri Paris antalet af svenska målare, och svenska namnet är icke längre okändt för den europeiska konstverlden. Det är i synnerhet två yngre målare, hrr Höckert och Larsson, som på detta område gjort Sverge kändt och aktadt. . Med den senare bar den svenska pressen ofta sysselsatt sig, och hans förtjenster äro, särdeles efter den exposition af egna arbeten, som han förliden höst här sjelf föranstaltade, af den svenska allmänheten behörigen uppskattade. Hr Larssons konstutvecklirg är en s3 utomordentlig företeelse, att knappast i något land dertill finnes ett motstycke. Men utomordentlig. är också hr Höckerte konstutveckling. Då han vid verldsexpositionen i Paris up trädde med en tafla, predikan i ett lappkapell,