Aftonbladet – 13 oktober 1857, sida 3

i länge det vore en fördelaktig industriel spekulation j att utgifva skandaltidningar, hvarpå exemplen icke i vore-så få. Deremot skulle d-nna kaution ofta hinj dra en hederlig karl, som icke hade pågon sonen såkerhet att bjuda, än sin talang och sina insigter, att finsa förläggare till eh redber politisk tidning eller tidskrift ivetenskap, industri och kont. Dessa förliggare vorg reden ganska svåra et! Gnna, men skulle de derutöfser skaffa borgen eller depoaera peuningar, så blefve detta änvu svårare, och den goda Utteratureb, åtminstone-hvad tidskrifter beträffar, kande då lätt blifva alldeles förqväfd. Hr Carleson hade sagt alt det var tidningarne, som föranledt 1830 års ravolutioo. Mea om så vore, hvilket tal besiridde, så hade ju det i Frantr.ke då gällande sträsga kautioussystemet.tjemat till ingenti . Sammalunda efter 1830, iå pressen .på allt satt förföljdes af regerir gen, hvilket likväl icke hiodrsde utbrottet af 1848 ars revd:ution, om denna äh icke kän anses framtviogad gesaom regeringens okloka repressiva åtgärder. Siutligen ville talaren tillkännagifva att han förenade sigi br Hjertas förslag om tillämpning äfveabos oss sf dakska tryckfrihetslagen, som siadgar, att då ausvaringeb icke egde tiligång till: böterna eller skadeersättrinfen, denna skulla åligga först förläggaren och sedah boktryckaren. Detta var i talarens tanks ett verksamt medel! mot det hejdlösa missbruket af det s.k. ansvaringssystemet, utan att förnärma någon grundlagens priscip, då det tvärtom skulle leda derhän, att straffet i de flesta fall, der utfattiga ansvaringsskyl:sr stäldes fråm, träffade förläggaren. Talaren förenade siz såleces med hr Hjerta i yrkandet att detta nåtte förklaras vara ståndets gemensamioa tanka. , Hr FEjerta ville icke bestrida trovärdighötea af de: sittnesbörd hr Carlesoa anfört i afsesnde på kautio, serna i England, men förklarade, att han vader sig ångvariga befattning med tidningar och beröring ned tidwmingsverlden aldrig hade sett eller hört omtalas några kautioner för tidaingar i detta land Äfsen ville han piminna sig, att kautioueraa blifvit ifskeffade i Frankrike vid Julirevolutionen och åternförda först 1835, uader Thiers minister. Hr Carleson ville deremo: ha sig bekant, att kautionerna existerat äfven före 1835, och åå endasi blifvit skärpta. — Debatten förklarades derefter slutad, och som landtmörskalken ans: g den af hr Hjerta föreslagna pro: positionen, såsom innefaitande ew rytt förslag, ej kunna framställas, skreds till omröstning Srande utskottets förslag, och beslöt ståndet, med 40 röste: not 16, att för sin del antsga detsamma att hvilz vill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Borgareståndet. Diskussionen angående gqvinnans myndighet. (Slut från gårdagsbl.) Br Hesselgren erkände, stt uppmåningarne till ett evh-ligt antagande af förslaget vore vackra, men trodde dem föranledda af ett annat stånds beslut samt af pressens omhuldande af denna fråga, och ansåg att ståndet borde oberoende deraf sjelfständigt besluta. Det förefunnes visserligen många skäl för att qvinnan skall blifva myndig, men ock lika giltiga att ej alla skola blifva det, utan att derom framställa tegärar. En nyligen inträffa: händelse inom hufvudstaden vore ej bevis på att qvinnan eger dex betänksämbet, som erfordras för att blifvanmyndig. Slutligen förklarade sig tal. efter afhörandet äf hr Stolpes förslag öfver:ygad om företrådet af br Adlercreutzs förslag, sami biföll detsamma. Hr Stenqvist hade hoppats att ståndet evhälligt och uiän diskussion skulle bifallå betänkand-t, mer då så ej skeit, så ville tal. gifva tillkävna stt han gillade förslaget, på samma gång han beklagade att giftomannarätten ej äfven blifvit boritagen. Tslaren ville dock ej nu yrka derpå, då ett hioder derför låge i kongl. propositiooen. Det vors en stor ivkonseqvens i aft qvionan finge rättighet ait disponera Ofver sin egendom, men kanske nödgades gifva sin hånd ät den, hvilken bon ej ville lemna sin förmögenhet. Det var gisdjande för talaren, att isgen yttrat sig för det bestående. -Talaren yrkade est fullt bifell. Hr Hörnstein unsåg sig ej behöfva vara mångordig i denva fråge, som vore sf pressea fullständigt otvecklad så från religiös som fiilosofisk ståndpunkt, Hen ville till besvarande upptaga några yttranden. Man bade sig ej bekant att någon yngling, derföre att han fylt 21 år, blifvit kastad på gatan; trodde ej hbeiler att det skulle hända qvinnan, derföre att bon -blefve myndig. Att genom hundraårig lagstiftnig menniskan kan förderfvas, derpå anförde talaren exempel från amerikanska slafstaterna, huru man der påstår att slafvarne ej böra blifva fria, emedan de ej kunna sköta sig. Talaren frågade ur statsekonorrisk synpunkt, om man väl hade råd att qvälva hundratusentals personers intelligens, samt ansåg ait hvad som är rätt bör vara regel, och ej tvärtom. Hr Thome instämde, Hr Henschen bade äfven hoppats att ingen diskussion skulla ega rum, och ville endast anföra att, om två stånd bifölle utskottets förslag och två stånd br Adierereutz, frågan ej komme att förfalla, emedan principen vore af alla stånden erkänd, endast sättet omtvistadt. Talaren röstade för bifall och ansåg det ej löns mödan att tala i denna fråga, hvarötver ban trodde stt hvar och. exa bildat sig en opinion, så att ban visste hvad han ville. Hr Björck instämde med hr Henscben och ville endsst tillägga, att nu icke erkännes någon skyldig: bet för föräldrar eller brödeavt försörja döttrarne eller systrsrne, utan de, som ej bafva förmögerhet, måste försöka att sjelfva hjelpa sig fram. : Och då nu så är, vore ock nödigt att qvinnan blir myndig... Genom förändringen i lagen finge bon småningom vänja sig vid myndigheten, och olägenheterna i början kunde väl blifva störa, men de vore nödvänd.gå. Då rv qvionans uppfostran ej afser att bon skall bli myndig, så skulle ett sådant afseende dervid ej heller göras, i f.ll br Adlercreutz reservation antoges; men deruti såg tslaren ingen fördel. Det franska familjerådet utöfvade lika yvtl sitt välde öfser mannen sora öfver qrinnan, då det kunde under giss-tid hindra hans giftermål. I afseende på hustruns rättigheter, så vore det sant, bvad hr Stolpe anfört, men i Eogland hade förslag om bennes likställighet med mannen vunnit mycket understöd. Talaren yrkade bifall. Hr Rydin bade just påyrkat qvinnans rätt, då endast de, som vilja, skola blifva myndiga. Den enda olikbet med andra talare vore sättet för myndighetens erhållande. Med sitt uttryck alt kasta på gatso hade tal. menat, det qvinnan nödgades att försörja sig sjelf. Jemförelsen emells:: slafven och jen ivensia qvinnan vore alldeles falsk och endast en ljudende malm och klipgande bjullra. Hr Embring fann likeledes en stor skisnad emellan utekotteiz och hr Adlercreutzs förslag, och kunde ej försiå, hvarföre den ena skulle vara beoröfvad hvad den andra hide. Den svenska qvinnen hade ådagaklagt så många prof på sin förmågs at: sköta sig, att hoa bade visst sig fulit värdig rätigbeten att blifva myndig. Den vore ej heller förnärmande för familjerätten, emedan, om döttrar utan förmögenhet vore i försldrshemmet, myndigheten ic e gjorde någon olikhet i det förhållande som nu förefisnes. Miss trodde qvinnan sin förmåga att sköta sig, så kunde hon begära förmyndare. Yrkade bifall. Hr Almgren tysåg vårt upplysia tidehbvarf kräfva et bifs!l till detta försleg, ehuro isl. A snåra sidan erkönde ait reser anternas inkast förtjensåe all uppmärkesmhet. Yrkode likeleces bifall. Hr Renström ville endast tillkännapifva att han önskada ett enhälligt hif,. 0 oo, fn LI Se -— och Fr -— hr JR nrg cA