Aftonbladet – 12 oktober 1857, sida 2

Är du det icke nu vida mer, fast i en mindre skön bemärkelss? O, kunde jag återfinna den barnslighsten du då badel Köra Frits, hvad skulle du säga, om jag nu, som din hustru, kom och ville lägga mig i dina botaniska studier, om jag komme och talade om Monandria, Diandria, Spergula pentandra, och så vidare; eller om jag ville blanda mig i dina skolfrågor vid läroverket; och dylikt? Skulle du icke hafva sagt hvad hvar och: ex annan äkta man skulle sagt: Det är bussuns plikt att styra för sitt hus ech sörja för mannens bebof derinom? Skomekare, blif vid din läst? . s Och detta tror du at: jag skälle hafva sagt? Nej, du kan icke tro det! Du, som hvarje annan. Om du : verkligen trodde det, hvad skulle du då göra ? Hvad jag gör: älska dig, som jag nu älskar dig, och såsom nu hafva din belåtenhet till mitt ögonmärke. SR Det vill med andra ord säga: älska mig I vården af husets silfver och öfriga bohag, ide flanellsskjortor, som skydda mig för kyla, de maträtter, som behaga min gom, och allt detta som till sin öfverdrift förvekligar min natur: Store Gud, i hvilka krassa käril. qvinnan bär fram sin underbara kärleks rika håfvor! Det är så männerna vilja hafva det.w Mångtalet, flertalet, ty värr! Och vi kunna ändå älska dem, outgrundliga väsenden! Det är så naturens gång. Viäro de svaga.n Nej, Amalia, det är icke så naturens gång, Männerna hafva våldfört sig på edra rättigheter, och såsom alla underkufvade folk, hafven I måst böja er under herrskarens makt. Men om så är, bafven Ju I just: genom vårt underkufvande bevisat eder rätt till herrskaremakten ? . Du misstar dig. Derigenom hafva vi ingenting annat bevisat, än höjden af vår orättvisa. Eröfraren blir först eröfrare derigenom att han öfverskrider den lagliga gränsen oc! underkufvar hvad honom icke med rätta tillkommer. 1i1j.)