Aftonbladet – 10 oktober 1857, sida 2

komma migtill fööte? tänkte han; Men i stället. lemnade hon rummet. Bevars! sade. Falk vid sig sjelf; Hvad kan förmå henne att slita sig-från de dyr bara flanellsskjortornå?) ! Efter några minuter kom Amalia tillbaka, slog upp dörrarne : till. matsalen --och--sade: Om du nu behagar äta, står maten påbordet.s Ett litet prydligt ordnadt bord, upplyst af ljusen från en trearmad. bordstake samt änride af-ett läckert biffssteksos; stod honom vänligt till möte; Falk betraktade det visserligen med en tämligen nedlåtande blick, men lät ändå icke kallelsen gå sig ohördan förbi, och lemnade. det, sedan .han -med oövänlig grundlighet gjort skäl för sig, med betydligt lättare sinne. d Teck, min. älskade hiutru, täckts sade han, och tryckte: med. värma en kyss. på hennes panna. : Det smakade förträffligt! Men maten är ändå icke allt för detta lifvet.o Åh nej, kläderna äro också något, derföre bör .man icke förakta flanellsskjortors, sade Amalia med ett godmodigt leende. Med dem är jag då dömd att stekas som vid sakta glödl tänkte Falk, och lagade sig till att gå in i sina: rum. , sÄr du mycket upptagen af arbete i afton ? frågade Amalia. jade Åh nej. -Men-hvarföre denna fråga?, Emedan jag bjuditlitet främmande. Du kan just behöfva något som muntrardig. Klockan sex komma gästerna. Du kan: ti dess hinna hvila på maten Omtanka för allt, utom för detta ena, soma skulle Vara mig allt, och hvarförutamn lt let öfriga är mig intetn, tänkte Falk, under let han med ett undergifvet Jasår lemnade ummet. N (Forts. följer.)