Aftonbladet – 10 oktober 1857, sida 2

AA OM hes ögon och visa henne) att hon med sitt hjerta, sid själ kan. görå mig tusen gånger lyckligare än med alla-sina penningar, hade honän dubbelt att skänka mig. A Med denna föresats tög han en bok och satte sig i soffan; men hvar hän hade sih uppmärksamhet, icke var det vid hvad hah läste. Vid minsta knäpp eller kny trödde hah att Amälia sjelf, såsom hon stundom brikade, skulle -komma att underrätta. honor när bordet var färdigt,.då hon skulle se harfg missnöje och förstå hans lidande; men äfven här .gäckades han af. sina lätt skapade förhoppningar. Då tirman slog, bar pigan honom budet. --; r vv sSäg att jag icke vill-äta, icke i gå till bordet. Bed fruit äta md ha ag sDetta inåtte väl ta skrof! Att icke: vilja äta måste dock för henne betyda något. Sk dana tecken ligga just inom gränsorna af hednes Horisont., sade han vid sig: sjelf, då Pigan lemnat rummet, och slängde boken ianra ändan af soffan, Nej, hon kommer icke, min själ hon kommer ! återtog han efter några minuters fåfäng väntan, Då är det objelpligt! Förargelse i konsistorium, och ingen tröst i hemmet; fiender till min lycka; och i den icke en vän att sluta mig till; bjertån varma i hat och kalla i kärlek — se der insidan af mitt lifs verklighet ! Med dessa bedröfliga tankar underhöll sig Falk tills klockan slog och han mäste gå upp i skolan. Då han klockan fem återkom, gick han in till Amalia. Han hade förosatt gig att som än man bära sitt öde och icke msra klaga öfver hvad han trodde ej kunna hjel. pas. Med enliten:bjertklappning tänkte han dock på att återse Bente: Hon sattlika lugn och flitig och sydde på flanellsskjortorna, Vid hans inträde reste hon sig upp. Skall hon