DEN ÅTERFUNNA FLAMMAN.) EN LITEN ÄKTENSKAPSHISTORIA AP S—e-—der; Läånga två minuter I hviskade jungfru Pella Falk i öret vid fet ham gick förbi henne på förstugutrappan, då han förde Amalia, som stod på resan till Warberg för att bada, till sin vagn :att fortsätta vägen till X..., der hon låtit beställa nattqvarter för sig. Kanske ångrar magistern att ha lydt mig och putsat sig, så att han-såg ut som folk? tillade hon då han kom tillbaka. Långt derifrån, och som bevis, tag til godo det der för siit råd, juagfru Pellal Och Falk tog upp en tvåa banko och tryckte hentic i handen: Bevars, så spendersam den visiten gjort magistern! Men så ska det vara! Goda råd kunna ej för högt skattar. De äro bättra än penningar, säger Syrach. Och han, som jag, visste nog hvad han sade. Skaffac nu bara rätt på sitt rockskört, skall jag nog 8y fast Aet: Drag sig väl till minnes alla ställen der han gått fran, alla busksnär han trängt sig igenom, alla gärdesgårdar ban klifvit öfver, och sök der i morgon bittida, det första han gör, skall jag sedan spara in skräddarelönen. Men med morgondagen fick jungfru Pella Höra talas om aanat. Falk tillkannagaf att hen ämnade resa bort och ålade henne att oförtöfvadt ställa hans sakeriordning. Jungfru Pell: tvättade och strök, syddeiband och knappar, hvar det gjordes behof, och sä!de allt i ordning på bästa sätt, under det han bråkade sin hjerna med hvad det i Herrans namn koromit åt magistern, och hvad derna opåtänkta resa egentligen kunde hafva att betyda. anAtt Falk styrde sin kosa till Warberg torde vara Öfverflödigt att här tillägga, liksom att 75 Se, Aftoabla et nr 233,