Aftonbladet – 8 oktober 1857, sida 3

nogsamt huru nära deras vägenden sammeansmält och blifvit oskiljaktiga från hvarandra. Finkänslig och ömtålig, som alla: naturer af en högre ordning, fattade Falk kortsefter det nyss beskrifna uppträdet, beslutet att uppväga sin befattning i Timtanderska huset, men föresatte sig tillika att, vid första tillfälle han utan vittnen kunde träffa Amalia, för henne lägga sitt hjertas känslor i full dager. Detta yppade sig innan kort. De vexlade. då sin kärleks ljufva bekännelser och sv.:ro hvarandra löftet om en evig trovet. Svärmande och örtjust framkallade han för bennes blickar en framtid full af himmelsk frid och lycka. lagen konst är af gudomligt renare ursprung än bygnadskonsten, emedan den framkallade verlden; och af dess grenar har väl ingen oförvavskligare blomstrat genom. hela menskighetens utvecklingshistoria än — luffslot:;ng. Det. var dess. genius, som: i tidernas morgon målade för Eva det herrlighetens tempel, I hvilket hon skulle blifva lik sin Gud, innen som af olydnadens synd förjagades ur bennes bröst. Från den tiden har han förevigat sin konstperiod i den -skuldlösa ungdoaoeng ålder på jorden. För den bygger han znnu som fordom på oerfarenhetens gyllens .rund sina höga, strålande palatser, med lufga kolonuader tillhörande den illutoriska: ordningen, Öppna mot det väderstreck : der paradisets sol ännu står i sinmiddagshöjd, och ryiand såpbublan,alla ljusets strålar vrytande; som söp ot sin bimmelshöga kupol. I famnen afen sådan helgedom, med hoppets englar till.sina penater, drogo sig våra älskande ed ja verklighetens trånga krets och funno der den bästa trösten mot saknaden af def skilsmessa, som indan kort inträdde mellan dem, i det Falk lemnade huset. ; Någon tid förgies då en ung, välbehållen brukspatron i orten, med det välljudande nam