Aftonbladet – 8 oktober 1857, sida 3

—— MM — X mr jÄ (JHOJ—H—HPHHLHJ MMMM jag begagnar mig af denna frihet för att offra den åt — dig.s SR At mig? ... Huru? ... Nej, jag kan icke fatta det.l Du kan icke eller du vill icke ? sade Amalia.med något förebrående i rösten och drog sig. ett stycke tillbaka i soffan. Säg att jag vågar icke tolka dessa ord; att jag lärt mig misstro hoppet och frukta dess gäckerier In Våra hjartan förstå icke hvsrandra nu som fordom; de komma icke mera hvarandra till hjelp med sina. tysta hviskningar; vi måste alltså tala med klara ord. Mn hand är fri, jag bjuder dig den; min förmögenhet är stor, den tillhör dig. Min salig man, altid mån om mitt väl och omtänksam i. hvad affärer angick, upprättade icke sllenast inbördes testamente oss emellan, utan iakttog äfven, då han blef öfvertygad om obotligheten af sin sjukdom, det försigtighetsmåttet, för att ialla händelser bibehålla åt mig sin förmögenhet oförminskad, att till ett bolag försälja alla sina bruksegendomar, med löfte om köpeskillingens innestående under min lifstid motlaglig ränta, hvarigenom han betingade sig ett högre prig än de kanske eljest skulle gått till, så att min årliga inkomst är omkring iJugo tusen riksdaler. Falk, som hittills känt sig förstummad, ut brast nu: Tala ej om dessa förfärliga summor, som tvinga mig att förneka en lycka; den verlden skulle skrifva på min egennytia räkning. Frita, sade Amalia allvarsamt och med värdighet, du kan ioke vara nog obekant med verlden för att frukta en sådan dom. Hvad hon fördömer, icke är det motiver i en sådan riktning. Allteå, du vill en undflykt! Men det skulle vara ädlare af dig att tala uppriktighetens språk; du skulle dermed