Aftonbladet – 8 oktober 1857, sida 2

ett fruntimmer kommit resande för att få träffa honom. Träffa mig?... Ett fruntimmer 2... Nej, det är inte möjligt! sade Falk. : Möjligt eller ej, men ett fruntimmer är det ändå, så visst jag är jungfru Pella! Hvad skulle ett fruntimmer vilja mig?n frågade Falk, i det han satte på sig sin halsduk, som ban för värma aftagit, samt med näsduken torkade svetten från sin panna, hvilken, i förbigående sagdt, beskref en hög och rymlig hvälfning öfver ett par klara, tänkande ögon och i öfrigt rena och ganska välbildade anletsdrag. Det får hon sjelf göra reda för,. ty det bar bon icke anförtrott mig, och nyfiken är jag visst icke... Men, Herre min skapare, så magistern ser ut! Han har bestämdt trampat ner sig i något kärr i skogen... Våt upp till knäna! Och rockskörtet Bedan!... Hvar i Herrans namn har rockskörtet tagit vägen? Sitter väl på någon hagtornsbuske i bergen, kan jag trol er Hvad ? sade magistern med en krängning på sin långa smärta gestalt, för att taga sin kostym i beskådning från alia väderstreck. Ser jag verkligen så eländig ut?.,. Visst blef jag litet våt, tror jag, då jag hoppade på tufvorna efter en blomma; men bara jag blir af med dammet, som fäst sig i den våta byxkanten, syns det inte så noga. Men skörtet! Hvar f-n?... Dock, det betyder minus, ty man vänder sig aldrig med den kanten åt damerna. ; Nej, ser magistern, det får icke ske! Upp å kammaren och klä om sej!, Hvad nu, jungfiu Pella! Kläda om mig för två minuter eller mindre, ty kortare torde samtalet bli, men icke längre? Gnid bara af mig omkring fötterna. Inte en pinal! Det må stå sitt kast, huru