m gtält töifvel ettiot antafandet af den kungliga prö Positibhön förnårfårande, så måste denTvärta ön skan, att få dessa tyifvel undanröjda; föfauleda ho nom.alt äfven tillägga nå ot. Utskottet hade i sit betänkande användt flera goda skäl för förslaget, e men hvilka dock kunde göras än mera påtagliga, ? J äfvensom ett möjligt missförstånd af: utskottets äsonnemang borde undanrödjas. UU: kottet har såsom ett slags ursäkt för det lagen hittills hålliz qvionar i omyndighetstillstånd sagt, natt det likväl icke må tydas såsom en. brist att våra lagstiftare intill dessa dagar afhållits fråd lossande af detta band, Det måste dock hafvå varit någon brist på förtroende, åtminstone. till qvinnans egen förmåga att handla ; egna angelägenheter, som utgjort grunden till det aärvarande tillståndet, ty i motsatt fall kunde qvar hållandet i omyndighetstillstånd icke förklaras anr I norlunda, jän såsom ett begär att reöt förirycka:; . I men frågan blir då horivida detta misstroende hvilar på någön giltig grund. Ftt svar härpå finnes redan i nästföljande stycket af betänkandet: Väl har blifvit invändt, att ifrågastälda lagförändring skulle vara. obehöflig, slldenstund K. M:t har mski att förklara ogift qvinna myndig, samt erfarenbeen skall visa, att hän aldrig vägrar den till mogen älder .komna och stadgade qvinnah, då bon derom underdånighet anhåller, denna förmån o. s v. Det syntes här vara skäl att gå någöt längre än utskottet gjort i sin slutsats, då det blott anmärkt, att hvad som beror på nåd icke är frihet; ty då det är upplyst, satt regeriogen sedan en längre tid tillbaka aästan aldrig vägrat bifall till åtsökoiogar öm myn-ighet., och lika kändt är, att detta regehingtos förfarande gillats af allmänna tänkesättet, så måste det bevisa, att detta tänkesätt äfven avsett jages om qvinnans omyndighet föråldrad och obillig, hvilken åsigt regefingenoek hu, gehom den framstälds ) oropositionen, visat sig dela. Yiterligate hade ut: skottet påpekat ett annat bevis, då det talat om sder rätt lagstiftaren gifvit ogift qvinna avt utöfva åtskilliga yrken; men hvarvid blifvit förutsatt såsom aödvändigt, att hon skall vara eller förklaras myndig; ty härigenom är den grundsatsen erkänd, att .nyndigheten iöke inå anses f f en blott åt några få förbehållen undantegsförmån, utan en allmän rätt, ehuru den ännu icke blifvit inrymd i lagen. Skilnaden kan då säga: ligga blott i uppfyllandet af en formalitet; men denna skilnad är dock mycket stor om man ock endast betraktar den omgång och kostaad samt de hinder, som anförvandters hörande kan förorsaka vid ansökningar, och dessutom är det helt aonat än hvad som är erkändt såsom rätt i grundsats äfven blir erkändt såsotn rätt genom lag. Utskottet anmärker ock slutligen: satt i qvinnans natur ligger en till räddhåga gränsande försigtighet i ekonomiska angelägenheter, som gor att hon mera sällan än mannen utsätter sig för förluster i företag oller för vådliga spekulationer, äfv.nsomen större idoghet och sparssmhet, hvarigenom det en gång förvärfvade så mycket snarare förvaras och förökas. Det måste varavigt ätt redigt och titan. omsvep få svar på den frågan, huruvida utskottet här uttalat 0 sanning eller icke; är det, såsom tal. trödde, en sanning, så ligger ceri ett oafvisligt skäl, att .cke längre sätta qvinnan i den ställning, hvarpå hon, i följd häraf, kan göra anspråk. Beträffande motsidans invändningar, ansåg tal. först -nödigt undanrödja de, enligt hans omdöme oriktiga föreställningar, som: kunde väckas af reservänternes och en förexående talares berättelse om frågans föregående Sehandling, särdeles ef uttrycket, att sförslaget, framstäldt af lagkomitön i dess försiag till alltfiän civillag, afstyrktes af alla de: domstolar, som deröfver afgåfvo utlåtande, och frånträddes af lagberedningen. För att göra sig riktig reda för sammanhanget härmed vore det nödigt att erinra sig, dels -att-de alla domstolars, som yttrat sig öfver Jagkomitens förslag, inskränkt sig till hofrättetna (grefve Sparre erinrade efteråt att högsta domstolen äfven yttrat sig, hvilket hr Hjerta medgaf) och dels att de öfver lagkomitö6ns arbete i ganska många stycken hade afgifvit utlåtanden, af en så reaktionär-riktning och innehållande så besynnerliga ider, att man nu säkert skulle 4 förvåna sig deröfver; såsom exempel härpå, bland : andra, nämde han, atv en af böfrätterna hade föreslagit, tt utspridandet af förnärmande gfttranden om en afiiden regent skulle straffas med flera års fängelse å fäst ng: Hvad den så kallade lagberedningen angick, nemligen den, som kom efter lagkomivn, sä vore det icke okändt, ätt dess samm-nsittning på sin tid allmänt hade gifvit anledning till den slutsatsen, att afsigten på förhand vore att motarbeta !eller fördröja framgångan af lagkomitåns förslag hvilket och lyckats. Besinnar man detta, så förfaller hela kraftel af reservarternas historiska argument. En tal, hade ansött vådligt att göra qvinnan myddig; emedan intet vilkor blifvit stadgadt, som bhindrade henne ätt ingå borgensförbindelser. Detta kunde synas gom en berömvärd försgtighet, men om lagstiftarne skulle vilja 0 rgärda gvinnan med-skydd emot hvarje möjligt missbruk, så borde det framförallt hafva legat dem om hjertat ait sätta någon göd man vid den gifta qvinnans sida, utan hvars medgifvande hon icke borde få skrifva på borgen för sin mans skulder när det gälde egendom, som hon fört med sig i boet och hvarom förord blifvit träffad. Ty här är faran och frestelsen vida större än med len ogifta qvinnan. Man har döck icke ansett såtant nödigt, för det mera vådliga fallet, hvarföre då vara så orolig för det långt mindre äfventyrliga? — Km: gänan tal hade yttrat, sin stora raddhåga om hemmets frid och begärt upplysning om huru det skulle se ut i ett hus der döttrarne äro myndiga och nodren omyndig, samt på e.t bevekligt sått framhållit, att sbarh alltid borde förblifva barn så länge le befinna sig i hemmet, och ryst vid blotta tanken terpå, att någon strid skulle kunna uppstå emellan öräldrar och barn. Dst storde då tillåtas uppysa, ati qvinna när hon gifier sig verkligen blir ny di., nian afseexde på ålder, hvilket bevisss dels de ställen hr Dalman redan anfört ur civillagen, tels deraf att en man vid sin frånvaro kan uppiraga hustroa förvaltniogen af alla hans affärer, uisn pebof att hennes myndighet vidare legitimeras inför lomstolev. Det är såldes icke i följd af mann ns ddsfall som enksa är myndig, utan hon har va:it det från sitt giftermål, och således inträffade icke den Srutsättning br Tham framstält. Dessutom är det vårt att begripa, hvarföre. icke en myndig dotter, mn hon är väl öppfostrad; skall kunna vara sina fördrar lika tlgitven som en omyndig, aller att just sånget skal! kunna åstadkomma tillgifvenhei, der len eljest icke finnes. Erfarenheten visar å andrs idan, att det är-ett svårt misstag och som ingaluna leder till harmoni i hemmet, när mödrar vilja b 4 4 ID 1 4 4 4 4 ehandla redan tili mogen ålder komna döttrar allt ) å 5r mycket såsom barn. (Forts.) I —R 1. Bondesiåndet. ij ifverläggningen om. orepresenterade hemmansegares inrymmande i bondeståndet (). Lundahl: Eno hvar ibland oss har ofta bide hört ch seit, huru-skarpt vår zuvarande representation lifvit klandrad för den orättvisa, som ligger i dess ammansättning,hvarigenom hela klasser af medorgare ända, hittills varit utestängda från all delktigbet i beskattniogsoch lsgstiftningsrötien, ehuru e lika med dem, som åtnjuta denna rätt, fått delaga i allmänna skattebrdan samt, i lydnad för 1.arna med frukterha sf sina arheaten eller tior