SÅN oo SYS Fett EET UR IN ET TEN 1 on RS TASTIFESS en och annan hittills obekant notis. Bidrag till det svenska tullväsendöts historia. Anjörande af hr generaltulldirektören Fåhraervs under diskussionen på riddarhuset den 16 September. () Under konung Karl XII:s regeringstid lagstiftades mindre än förr, rörande handeln och tullväsendet Den svåra ställning, -hvari landet -bragtes till följd af ständiga krig, föranledde tia efter annan påbud om tullfrihet eller tullindriog för inkommande spänmål och vissa andra nödvändiga förbrukningsartiklar, Ostronhandeln, Som förnt varit monopoliserad, frigafs; hvaremot införandet af humla ovilkorligen förförbjöds. Med intressenterne i tjärubandeln ingick K. Maj:t 1702 pytt -kontråkt; hvarefter ytterligare en tjäruhandelssocietet 1714 oktrojerades på 4 år; men tontraktet med densamma uppsades, i följd hvarat tjärnbandeln från och med 1716 skulle lemnas fri. Med anlednivg af borgerskäpets ibgifnå påminnelser, hade ickeallenast kamtinar. (och kömmerskollegierna, utån ock Kongl. rådet, skommit På de tankar, att de förordningar, hvilka, till maänufakturerves befrämjande i landet, antingen alldeles förbjödo vissa värors införsel eller ock belade dem med högre tull, borde alldeles hvila och upphävas, Så stt hvar och-en inåtte lemnas en fri handel med slika varor emot den vanliga tullens erläggande; men gevom skrifvelse från Bender af den 14 Juli 1712 förklarade konungen sig finna betänkligt Wpphäfva dessa förordningar, innan man öfvevägt, öm de icke skulle kunpat göras fullkomligare, eller ock nya. inrättas, som mera befordrade det äsyftade ändamålet. ÅAngående kläden, sidenoch linpemanufakturerne i peng kunde väl vara kändta, yttrar K, Maj:t, satt medel, som till deras inrättande vore vid handen tagne intet gjorde tillfyllest; men K. M:t trodde; ati hvad som redan vore bragt i ång, väl torde stå på något: sått att förbättras, allenast man ängrepe verket på rätta stället och inte allena läte det ankomma på några få krämares eller faktorors förslags. sEljest kunde H. M. ännu ej afse någon säker förmån, som. landet derigenom skulle tillväxa, om förbudet angående brokota tygs bärande skulle upphäfvas, hvilket; om det föruntes, väl skulle rikta några rn men torde mera skada det allmänna a : Redan pästföljande år var dock. konungen af ännav mening. Uti bref, som 1713: från Timurteseh till. kommerskollegiom afläts, anbefaldes revis:onaf. tulltaxorna; och stycktes K. M:t nu bäst vara att inrätta stora sjötulltaxan efter ett billigt procentum, då K. M:ts andel i tolagen deruti kunde beräknas. Salt. spanmål och mera slikt, som gemene man. mest behböfde, borde med ringa tull beläggas, meh åter det med högre. tull, som länce till öfverföd och hinder i de inrikes manufakturernas inrättande. De hemmv tillverkade persedlar, som fördes utomlands, borde deremot med ingen-eller.-ganska ringa tull anses, sammalades de fävaror, som till manufakturernas behof infördes, såsom ull, tobaksblaå m; m.; och tycktes K. M:t tullen så böra proportioneras, att en åtskilnad pe mellan de inhemska och de främmande, icke eD-sti anseende till skeppen, titan ock till egaren sf varan — Derefter utkom 1715 en ny sjötulltaxa för utgående varor, beräknad i vissa procent å varornås värde, hvilket skulle angifvas af egaren-efter inköpet samt bestyrkas med priskuranter och: säljarens attest. Den ofria tullen bestämdes 50 procent högre än den helfria; halffriheten upphörde för någon tid. Den drygaste tullsatsen var på gårkoppar eller kopparskrot, 84 proc. å värdet. För stångjern bestämdes den till 25 protent, allt helfritt. Andra varor frbjödos ej till utförsel än ankarfly, ekvirke, humlestör, bandstakar, tunnestafrar; rå och oberedda hudar, samt spanmål, utom den skånska. är 1718 utfärdades nya sjötullstexor både för äts ående och inkommanrie väror, begge s:äl:e i proc. på värden, upptagna i sjelfva taxan. Följande varor, utom ofvannämde, förbjödos nu till utförsel, nemligen blindmynt, pelsverk, ston och föl, får, lamm, getter, killipgar och kalfvar samt obränd kalksten. Alla svenska skepp, monterade eller ej, skulle åtnjuta helfriheten. Plysgan på inkommande varor upptager ingen artikel såsom otillåten att införas. De dittills förbjudna varorna -och några -med dem likartade skulle dock underkastas särskilt licentafgift, ofta lika hög som tullen: Den belfria tullen bestämdes å kladen och andra förut lofgifna väfnader till 8 å 16 procent. Få artiklar underkastades högre afgift. Såsom exempel på undantagen må nämnas: puder och hvit stärkelse 50 proc.; salt af-vissa slag 30 proc. viner 20 å 30 procent, ölättika 100 procent. Under tiden, Ver 1716, bade K. M. utfärdat en förordning om särskilta be illningsafgifter för bruket af s. k. öfverflödsvaror. De sista åren af sin lefnad gjorde konungen nya försök att genom täxor reglera vissa varors handelsris inom landet Då blef genom en förordning af 77 stadgadt, att jern och stål skulle öfter derispetifikt utsatta pris och ej ringare försäljas, vid straff af konfiskation; och genom ett påbud af 1718 förordnades, att dädanefter, så i god som ond tid, skulle vara ett ständigt pris på all spatmål, nemligen: 1 t:a hvete 24 daler kopparmynt, 1 tubna råg, 18 daler 0. 8. Vv Inom tullagstifiningens område hade emellertid konung Carl XII, såsom vi sett;slutat med att högst väsentligen lossa de band; af hvilka handeln dittills-varit-besvärad.--Men-vid-konungens frånfölle inträdde ett tidskifte, hvars lagstiftningsåsigter, för hvad bandeln och näringarne angick, snart utvecklade sig i alldeles motsatt .iktning. Detta omdöme endast i ridgare mån anses gälla förordningen af.d. 10 Nov. 1724; hvarigenom , vid konfiskation af skepp och gods, förhjöds att med egna eller befraktade utländska fartyg införa andra än deras egna lands produkter, — samt k. förklariagen deröfver af d. 28 Febr.-1726, enligt hvilken utländska fartyg icke beller finge-nyttjas till fraktfart svenska orter emellan, likasom ej af sveneka män befraktas för import af andra;varor än den; som tillhörde fartygens hemland. Begge dessa författningar, som gemensamt burit namn-af sproduktakatets, hafva haft sing motstycken i andra sjöartsidkande länder, och fortforo hos oss med full kraft i hundra år, hvarefter de i förra delen upphört att gälla till följd af ingåogna bandelsfördrag :med IX desta handlande nationer, äfvensom numöra äfven frakteller kustfarten, mot betingad reciprocitet, åt visa af dem Irigifvite, nedan, genom ändring at engelska navisationslagarne, 150 -kvctfarten mellan hamnarna; i Storbritannien och Irland blitviv öppnad för alla nationers fartyg. s ret 1739 blef den mest framlysande tidpunkt i svenska prohibitifväsendets annaler — icke så att importförbudena ännu bunnit sin höjd — men eme