Aftonbladet – 3 oktober 1857, sida 2

mA kejsardömets upprättande i Frankrike. Här hade man tillfälle att beundra den mest lysande profkarta på uniformer; att bedja: Gud skydda och bevara Frankrike, var icke möjbgt för småfclk; ty polisen och militärmassorna i kyrkan tilläto endast auktoriteterna att göra sin andakt.: Död öfriga publiken fick icke. stanna, utan oupphörligt defilera mellan tajonetterna. . Det var en egen slags guds: sjenst; den mest officiella jag bevistat. Klockan ett vandrade jag i sällskap med några landsmän ut till Marsfältet. Regnet fölli strida strömmar, -Ditkommen såg jag endast ett böljande baf sf paraplyer, Slutligen fick jag till venster sigte på några höga berg, som sågo förvillande naturliga ut. Jag lyckades komma fram i närheten af dem och åsåg med mycket intresse en stor militärpantomim, hvars ämne var lånadt ur sista fälttåget i Kabylien. Det var minsann ingen liten representation, ty inalles 2000 man spelade i stycket, anförda af direktören vid Theåtre Imperial du Cirque. Till en början såg man beduinerna framkomma i bergen, roa sig med dans oci lekar. Herdar vandrade i allt lugn, och stora fårskockar drefvos af vallhundar, utan att ana att fienden var nära. Beduiner galoppera fram och underrätta om att fransmärinen nalkas mot bergen. Kabylerna dölja sig bakom förskansningar derstädes. Fransmännen tåga fram, Jägarne ila i springmarsch mot ett fäste. Beduinerna gifva eld. En bäftig strid uppstår. Infanteri och artilleri komma till hjelp. Kanonerna göra verkan, Men kringI vänner bergsboerna och gör dem till fångar Franska kavalleriet besegrar slutligen beduipernas. Det hela slutades med en defilering förbi franska flaggan, som svajade på bergs: topparne. : å I Denna scen utfördes väl; men besynnerlig! nog vu muntrades den icke med någon enda applåd, någonting hvarpå parisaren annars icke brukar vara sparsarb. Antingen måste fälttåget i Kabylien icke ha opinionen för sig eller ock måste regnet ba afkylt entusidswen för Napoleon och la gloire,. Aldrig. bär jag bevistat någon folkfest, der massanvärit så tyst som den 15 Augusti i Paris, En fransman hviskade mig i örat, att denna märkvär