Aftonbladet – 2 oktober 1857, sida 2

jutlandet. Det vet att. draga fördel bäraf, det skapar ständigt-nya moder för den utländska fåfängans för, att förtjenar penningar, och, upp? rätthålla sitt. anseende. Men tro icke ett pu risarre-t.allmänhet. 1äfla , med hvsrandra. om Hvemsom skall varasgrannast. Nej, nej det är ett misktag, ett kolossalt misstag, min frul Parisaren.tror, sig. visst ioke vinna anseende genöm-toiletten.Äran, utmärkelsen, skickligheten leka honom ständigt i hågen. Vort jag åffärsman, skullejag kanske kubna beskrifva des oräkneliga makfnllaj butikernai Pulsis Royal, desea-butiker,:hvari finnes allt hvad menniskan beböfver octr icke beböfver. Men. jag föredrager i, stället att i sällskap med min vemodsfullesstockholmarerbesöka Tbeätre Frargais, der den klassiska dramatiksn ständigt firar triumfer Om aftonen gafs icke mine dre än tre pjeser: Le måriageföreå? och LAv.sres båda af Möliöre, samt den nätta komedien Val6rien af Scribe, Vi fingo 88ledes nio aktier eller föll valbta!tör våra Penningat. Salongen var: vacker, dock ioke så elegant, som jag förestält mig den i Frankrikes förnsmsta teater. Detär kanske all så, som Voltaise yttrade på sin tid; att Ita lien här de vackra teattarte, Frankrike de goda pjeserna. Publiken vär idock.-här ;mera fin.än den, jag, sett. På flera andra pariserteatrar, .der .dramaiiska stycken uppföras. De hindrade dock icke att den applåderede af bjertans dust fleta mustiga qviokheter af. den genieliskeMöligre. Jag såg ingen enda Do: tabilitet rynka på näsan åt detitlar, hvarmed Sganarelle. i förbittring öfverhopar filosofen i Le mariege forces, och man höll på att kikna af skratt. då hän slutligen pryglar Bo: nom-för sina spetsfundigheter. Käppen spelex ofta, som ni vet; en nöd: vändig rol i flera af. Moligres pjeser. Det ät ett, argUmenit-som man tilgriper, då icke sundt förnuft kan förbättra nerrarne. Man bör se en sådan pjes spelas:opå Teåtre Frangois, ty man för då en? riktig ide om andan och kar Takteren i det Molisrska dramet;-liksom man