Aftonbladet – 1 oktober 1857, sida 3

laUCE SKUUC, Ga. Da VISSLC älLL DaANDS QOCOWw.Ir SKULUC blifva en sjelfständig, sig sjelf rådande varelse, anse såsom ett vigtigt och oeftergifligt åliggande, att vända hennes håg från flärd och ytlighet till allvarligare och för en tänkande: varelse värdigare föremål. Och ådagalade talaren i sammanhang härmed hela tomheten i de af reformens motståndare framkastade påståenden, att qvinnan skulle förlora i behag och blifva en mindre god maka och moder der före att hennes förstånd blifvit odladt, hennes själsförmögenheter utvecklade. Erfarenheten vitsordade wärtom en utmärkt tänkares yttrande, 2t uti äksenskapet kärleken är desto renare, ju s.örre sjelfständighet som finnes å båda sidor. Mc fara att blifva af en ochannan ansedd och utpei. il såsom fantast, vågade alltså talaren förutsäga, att v..ra barnbarn skola väsigna minnet af den konung och de ständer, som lossat de sekelsgamla banden -uch återgifvit qvinnan i vårt land hennes naturliga rättigheter. Han röstade för bifall till förslaget. (L.fliga bifallsrop.) (Foiss.) Presteståndet. Diskussionen om qvinnans myndighet. Biskop Annerstedt ansåg den föreslagna myndighe:en stå i fullkomlig strid mot qvinnans bestämmelse, sådan den af natur och uppenbarelse vore gifven. Det vore ett stort misstag att ställa qvinnan lika med mannen på tummelplatsen för affärslifvets stri der. Hennes verkningskrets vore familjen, som genom detta förslags antagande skulle lida stor skada. Tal. troddexsig i detta förslag spåra den falska liberalismen, som ville införa ett gåransystemn könen emellan. Yrkade: afslag. I samma syftning yttrade sig prosten Ljungdahl samt prostarne Bring och Björling. Professor Lindgren ansåg förslaget bärleda sig från den ytliga filantropi, som i våra dagar i så många riktningar visar sig. Tal. grundade sin öfvertygelse, att qvinnan i regeln borde vara Örayndig på sin aktning för qvinnan, men ville dock medgifva en större frihet och förordade hr Adlercreutz förslag. Kyrkoherden Sonden ville antaga hr Adlercreutz förslag, hvilket enligt talarens åsigt just innehöll en fri ga till Sverges qvinnor, om de vilja blifva myndiga. Prosten Landgren fästade uppmärksamheten på huru allmänt föraktet i våra tider träffade äldre ogifta qvinnor i motsats till den aktning och vördnad, hvarmed under katolicismens välde det ogifta ståndet betraktades. Af detta förakt drifves qvinnan mången gång att gifva sin hand åt den, för hvilken bon hvarken känner aktning eller kärlek, blott af fruktan att annärs få förblifva i det smädade ogifta ståndet. Tal. förordade hr Adlercreutz förslag. För bifall till hr Adlercreutz förslag yttrade sig äfven professor Carlson, doktorerna Nordlander och Sandberg, komminister Beckman samt prostarne Holmberg och Rundgren. Biskop Björck och prosten Håkl ville bi-. falla br Adlercreutz förslag, dock med den förändring, att ogift qvinna först vid 30 år skulle kunna. göra anmälan hos domstol om sin önskan att blifva myndig, samt att till denna anmälan skulle bifogas frejdebevis och intyg af 2:ne trovärdiga män om hennes skicklighet att vara myndig och att sjelf vårda sitt gods, äfvensom att hon skulle anses för omyndig till: domstolen afgifvit sitt utlåtande, Såsom skäl till förändringen i afseende på åldern anfördes af den förre att ungdomens rosendrömmar ej försviona hos qvinnan förr än mellan 25 och 30 år. Riksarkivarien Nordström: De, som ifrade för qvinnans myndighet, sökte alltid stöd i andra länders exempel. Tal. ville derföre söka belysa förhållandet. I Frankrike blir qvinnan liksom mannen myndig vid 21 års ålder. Detta är der mindre vådligt, emedan der finnes familjeråd, som i många sociala förhållanden utöfva inflytande på qvinnans ställning. Der finnes en ordnad notariatinstitution. I hvarje kommun finnas liksom maire oeh prest också en notarie, hos hvilken hvar och en kan insätta sina medel och som mot en genom taxa bestämd afgift förvaltar dem. Der finnes också en ordnad advokatinstitution, så att den myndiga qvinnan ej heller i juridiskt hänseende saknar biträde. Dylika institutioner finnas ock i de flesta tyska länder. I Norge är qvinnan ingalunda genom lagen af år 1845 myndig i den mening vi taga detta örd. Hon står under en kurator. med samma förpliktelse, som om minderåriga personer. är stadgadt. Äfven enkor skola der utse någon af sina fränder eller-någon annan god man till Lagverge,. Talaren yrkadå återremiss i den syftning, att den myndiga qvinhan skulle hafva vid sin sida en god man, antingen utsedd af domstol eller vald af henne sjelf, dock i detta fall anmäld hos (och. godkänd-af) domstolen, För samma åsigt-talade doktor Säve och prosten. Tellbom. Professor Agardh fann det ej vara för tidigt, att rättvisa vederfores qvinnan. I fordna tider, då hvarje qvinna blef medlem af någon familj, kunde de af förra talare framstälda skälen för qvinnans omyndighet ega någon betydelse. Nu voro förbållandeha annorlnnda. En mängd qvionor funnos och deras antal -tillväxte dagligen, hvilka aldrig blifva medlemmaf af någön familj och hvilka, om de ej ega något, genom det ansträngdaste arbete knapt kunna förvärfva sig dagligt bröd. Till välstånd kän, under närvärände ställning, ingen qvinna komma annat än för enKart tid, på bekostnad af sin sedlighet. Just för dessa qvinnors skull trodde talaren, att den kungliga propositionen borde bifallas, men ansåg dock, att denna lag ej borde tillänm pas förr än den I Januari 1868, och att intill denna tid hr Adlercreutz förslag borde antagas att gälla. I detta yttrande instämde kyrkoherden Schönbeck. Prosten Almqvist: Vi döma qvinnorna oskickliga att vara myndiga, derföre att de ej fått annan uppfostran än föf salongen, köket och barnkammaren, men i detta omdöme ligger en stor orättvisa. Lossa de band, som nu fångsla qvinnorna, och män skall få se dem uivegklåen verksamhet och duglighet, i många fall öfverträffande männernas. Om man fäster sig. vid männers och qvinnors olika sätt att hushålla, så borde snarare männerna vara omyndiga än qvinnorna, Talaren yrkade bifall till den kungliga propositionen. Kyrkoherden Otterström fann det besynnerligt, att i ett stånd, :som i allmänhet visade sig konungskt, en kunglig proposition hade så få förespråkare. De flesta talare, som yttrat sig om qvinnans natur och ställning, och derföre velat bibehålla henne omyndig, hade haft sina tankar fästade vid de sidenfrasanvue crinoliner, som lustvandra på hufvudstadens gator,, utan att tänka på att bereda den fattiga qvinnan lättare tillfälle att förtjenå sitt bröd. Talaren yrkade bifall till den kungliga propositiooch I samma syftning yttrade sig också prosten ahne. Efter härmed slutad diskussion, anstäldes först voteriog om kontraproposition emellan hr Adlercreutz förslag med lemnad rättighet för ståndet att sedermera bestämma, antingen detta förslag oförändradt eller med den af-biskop Björck och prosten Håhl föreslagna förändringen skulle blifva kontraproposition i hufvudvoteringen och återremiss. Denna votering atföll med 27 röster för det förra emot 13 för återremiss: Derefter bestämdes genom votering med 28 röster mot 12, att hr Adleröreutz förslag oförändradt skulle blifva Kontraproposition i hufvudvöteringen. I den sintliga hufvudvoteringen antogs hr Adlererentz förslag med 33 röster emot 5, som voro för bifall till den af utskottet tillstyrkta kongl. propositionen. Borgareståndet, Bankoutskottets memorial n:r 49, i anledning af riksståndens olika beslut öfver förslaget till vissa förändrade föreskrifter angående bankens vexlingskasss och depositionsrörelse föredrogs och godkändes. Statsoch. ekonpmiutskottens utlåtanden n:r 17, om förflyttning af skyldigheten att fortskaffa resande från) ett enskilt åliggande till ett statens bestyr, och n:rå 18, angående skjutsersättning till indelta armöns : öfver--och underbefäl samt civilstat för en del tjepsteärenden, gillades. Konstitutionsutskottets memo: PR a mA kt ra js Nl eran Le NOTES, fl