Aftonbladet – 30 september 1857, sida 3

VE aCR nya Oradning OLVET SJOLUINCHAS, SOM Hamat regering. år 1667 lät utgå, finna vi för första gången en specifik, taxa äfven å införseltullen. Författningen stadgar intet. förbud mot utförsel, och mot införsel endast för vissa slag utaf glas. Såsom exempel på afgifternas belopp må anföras, att i helfri tull skulle erläggas för utgående stånugjern 1 daler per skeppund, samt-vid införsel förl aln fint spanskt kläde 24 öre och för en åm rhenskt eller spanskt vin 4 rår 42 öre: Tullen skulle i allmänhet betalas med bart silfvermynt. Vid denna tid finner man icke sällan, att, af särskilta anledningar, tullsatserna för em och annan varöaftikel partielt ändrades. — År 1661-höjdes tullen å utgående tjära och inkommande toboky ss 1662 å inkommande vin, 1665 å utgående koppar Oe inkommande salt, hvilka beggt förhöjningar sl ulle användas såsom bidrag till kostnaderna för få:tningsbygnader; samma år ytterligare å tjära, tillverkad söder om Stockholm; och 1672 å utgående messingstråd och koppar, hvilken senare artikel nu belades me d 42? daler silfvermynt i tull per skeppund. : Genom samma författning blef, till skydd för inhemsk produktion, tullen för inkommande spanmål, nemligen råg, korn och malt, ökad sålunda att, om varan i införselorten gälde under 3 daler 10?7, öre silfvermynt tunnan, skulle den beläggas med 6 mark silfvermynt per tunna utöfver. ordinarie tullen (75; ä 8 öre). Sedan allmän nederlagsrätt. blifvit Landskrona stad i sammanhang med dess privilegier 1663. beviljad, förunnades 1667 åt Stockholm nederlagsrätt för salt, vin; bränvin, vinättikaj papper jemte allehanda ryska och lifländska varor: Genom bref till kommerskollegiom 1667 vidtog regeringen ett tvångsmedel, som ofta förut misslyes käåts ochderföre sedan 53 år icke blifvit. försökt. Befallning gafs-att, vid äfventyr-af-konfiskation, salt icke finge af någon köpman säljas till. högre; pris än 18 daler kopparmynt; och bestämdes imedelst ett ses dermera samma år utfärdadt plakat, huru mycket rg vid. försäljning ur andra och tredje hand finge ökas. För vissa skäl och konsiderationer, såsom det hette, fann regeringen 1660 nödigt alt upphäfva tobakskompaniet;, Men nya monopolier beviljades. Sås lunda utfärdades, utom för en mängd fabriksoch manufakturinrättningar, privilegier: år 1662 för ett generalfaktorikontor i Stockholm; samma år för And. Andersson och Pet. Bohm, å all tobakshaändel i riket; 1664 för Evert Haas, att införa och hanlla med ostron; för tvänne persianska köpmän å tullfrihet vid införsel af deras lands produkter; och 1669 för hamburgaren Erlenkamp jemte medintresenter å navigation till Nova Zembla, Tartariet, Kina och Japan. Så väl vid riksdagen, som eljest, hade emellertid förekommit allvarsamma klagomål öfver sådana kompanier, som bringade en eller annan vara ifå personers händer, hvarigenom näringsmedlen betagits och ininskats för andra; För att-betrygga köpare mot tillverkning ochutförsel af underhaltigt:jern; utfärdades 1671 en;jernvräkeriförordning. Sedan denna författning: tid efter annätr med åtskilliga nödige befunnb jemkningar för: nyäts, har jernyräkeriet, redan länge: i: ånseende till dermed förenade -olägenleter öfverklågadt, år-1855 blifvit såsom icke ledande till ärdamålet afskåffadt: Straxt efter sitt tillträde till regeringen vidtog konung Karl XI några åtgärder, syftande till större frihet i handelns utöfning. Gefle stad återfick seglationsrätt, lika med andra stapelstäder; uppstäderna och allmogen medgafs att tillhandla sig spanmäl omedelbart af de främmande i Stapelstäderna, och förhöjningen i jerntullen afskaffades; ännu 1680 utgäfs en resolution, som upphäfde införsölförbudet å glas, äfvensom senaste tullförhöjningaf å vissa yllevaror, socker, pottäska, såpa, stärkelse och fisk; men de författningar som-sedermera under konungens regeringstid rörande -handel-och-sjöfart utfärdades, buroi alimänbet en restriktiv stämpel. Vid de tillfällen under den föregående tiden, då vissa-personer genom privilegier undfått uteslutande rätt att här i landet åstadkomma en eller annan tillverkning, .medgafs dem vanligen tullfrihet för-erforderliga utländska råämnen; men förbud -mot den förädlade varans införsel utrikes-ifrån hade tillförene icke blifvit stadgadt ntom för åtskilliga artiklar af glas. Nu erhöll förbudsprincipen en större utsträckning. Uti en förordning af 1688 yttrar konungen sig hafva funnit för godt och rådsamt att låta hämma och! betaga den förlust ocH skada,som utaf de många slags blomerade;: randiga och fasonerade tyg och band af guld, silfver och silke förörsakades; hvadan och i ånseende till-andre flere skäl och orsaker,, förklarades att framdeles inga. fasonerade eller randiga tyg och band, vare Big stycke ellör stuftals eller i tillgjorda kläder, finge i riket införas, vid förlist af godset och böter, motsvarande 3 gånger värdet, hvarjemte varan skulle offentligen uppbrännas :ooch borde, vid lika straff, ingen understå sig införskrifva gemene hattar, ej heller knappar, snören, fransär, galoner, spetsar och knytningar, Kvarken af gull, silfver, silke, trä, regärö, ull-öller hår gjordas. Två år derefter förordnades rådman Törne, som hade sig uppdraget inseendet öfver sidenmanufakturen, utt Öfvervara visitationerna i Stockholms packhus, för att tillse det intet förbjudet sidentyg blefve inpraktiseradt. I en stadga af 1693 be. klagar konungen ändock, att förut utgångne plakater och allvarsamma påbud i ämnet fast litet hade verkat; och förordnades nu: att magistraterna skulle genoih deputerade visitera och inventera sidentygsbodarne ; att ingen köpman, blott inhemske fabrikanter för egen tillvörkning, finge hålla tyger af omförmäldar beskaffenhet till salu, o. 8. Vv. Året derpå förmäler kontagen sig hafva funnit rådsamt att hämma det ymniga tillförselo af sådana varor, som bär i landet kunde tillverkas, särdeles lärft; i följd hvaraf ett stort antal specificerade slag af linneoch hålflinneväfnader ; förbjödos: till införsel, jeibte .det ag ppt EN slag ökades; Nederlagsinrättningen i-Göteborg upphäfdes med förklarande att den för opangen OMr den DU dersåter vore mycket skadlig. ! Sedan K. Möj:t förnummit, att man i Holland vora sinnad att drifva händel:i Sverge: med inkö af.-trävirke, åflätBK. Maj:t 1688-bref till vederbörande generalguvernörer , med. befallning att, när någre holländare ankomme, hafva inseende. derå att timmer och trävirke måtte. anskaffas, samt tillhålla ) köpmännen ätt icke för högt stegia sina varor. -— För ytterligare befrämjande af berörde handel, och efter ingången underrättelse att från danska:sidan gjordes något.;intrång-söfver gränsen, anbefalldes: ländshöfdingarne. i gränslänen hafva flitig omsorg om allt .som kunde befrämja trähandeln på vår sida, och enkannerligen att de strömmar; som gå in åt Norge, måtte tillslutas och göras till träverkets föryttrande dit-onyttige,: hvarjemte Kongl; Maj:ts undersåtare borde åtvarnas,: att de alldeles äfstodö med 3 sitt bestat. Ret Jrerapt ; auen kanungen tgärder hade någon tid blifvit vidtägne för att uppmuntra till craiwel-fartygs byggande och afskaffande af klint-fartyg. Då häraf icke spordes synnerlig verkan, förordnades 1692,-att sklinkfartyg skulld underkastas ofrihetii afgifter. Tvåsär-senäre förordnade K. Maj:t uti bref: till :kammar-:och kommerskol: legierna, att helfrihet derefter. icke finge åtnjutas för or sverska fartyg, ån som vore. inom riket ygda. ; t För att uppmuntra till hurhlegårdar i riket, förhöjde K. Maj:t 1693 ulloniför SERA SN de bumla-ända still 12 rdr skeppundet, z Privilegier utfärdades äfven nu å sige 3 5 ska. mmanufakturer ;; äfvensom år gng pe berton å dykerikonsten. tg Rikets ständer fortforo att påyri 7 kompanierna, . särdeles tjäruxå VER ken erna, . måtte värda upphäfne, på det att kommörtierne, som derigenorh icke ringa voro bliftiö a Ar Sol Jagt NR rt 6 jga Vag HN oc nt vn RA en ör LA nr ET ENS