Aftonbladet – 30 september 1857, sida 2

fors, hvarpå de åter, synbart förgrymmade, lära ha svarat att deras plikt vore att undervisa, men ej att rapportera. Derefter afskedade ministerstatssekreteraren hrr professorer högst onådigt. Vid tanken på förgångna tider kan det ej annat än förefalla högst anmärkningsvärdt, att sonen till Gustaf Mauritz Armfelt, Gustaf III:s skötevän, som ännu 1812 sökte rädda Finland åt-Sverge,-att sonen; säger jag, till honom nu hållet i samma land bäftiga tal mot de-skandinaviska, inclusive svenska, sympatierna.z Ännu. en annan anmärkning gör sig sjelf vid grefve Armfelts senaste uppträdande i Helsingfors. Då han säger sig :ha reda på hvem som vagiterar och ställer till der, har han dock glömt bört den egentlige agitatorn gehb tillställaren, hvilken är ingen annan än behofvet i-Finlands. hjerta af frisk luft, af utseckling, af sånn fribet: Hade grefve Armfelt tagit reda på dennå verkande kraft och, såsom hans vigtiga tjenst bjuder, städse föredragit dess ihtressen vid tronen, då först hade han handlät:önlighet med sin rätta plikt oöh-öfverensstämmande med sina ärofulla förfäder, af hvilka. många icke tvekat att utgjuta sitt blod till Finlands, sitt fosterlands, skydd. Det var emellörtid icke nog med den upptuktan, som den. akademiska senaten erhöll af-grefve Armfelt. Den 24 Juni anlände den unge tronföljaren: till Helsingfors :och snubbade på nytt upp det finska universitets proI fessorer, så litet passande och lämpligt det jän tyckes kunna ha skett af en yngling eller lett barn, så alt säga ännu, söm antagligtvis j cke sjelf förstod de; örd; man lagt. i hans i muo. Om Finland erhölle tryckfrihet och I talfribet,. konstitutionella-; landtdagar samt en I förståndig skommunalförfattning; så-blefve dyi lika buädskidkhingar, vare sig med ministrar eller utiga prinsat, till Helsingfors elleranidra jotter säkert onödiga. Hela Finland önskar detta; -hurnlifligt-skall -då-ej--denna önskan glöda i den intelligenta ungdomens bröst! Af ett häfte utaf Srällningar och Förhållanden, som Kommit mig tillhanda, ser jag att berättelsen om den Nordenskjöldska saken redan före mitt bref hunnit till Sverge.: Denna berättelse. innehåller. dock åtskilliga smärre misstag; som för det mesta rättas vid jemförelse med mitt bröf; men af hvilka jag emellertid särskilt här får rätta ett. Doktor Nordenskjöld sharaldrig, såsom der antydes, haft något personligt anslag af kejsarn. Han hade för någon tid sedan ett litet anslag vid bergskontoret, som han dock ej länge fick behålla. Det vetenskapliga -reseunderstöd på 2200 rubel, hvilket, såsom jag berättade i mitt föregående bref, helt nyligen -beröfvades honom, bade han fått sig anslaget af akademien. Då jag Här gjort ett beriktigende, bör jag ej heller underlåta att, innan jag stutar för deuna gången, rätta ett misstag, ehuru mindre I väsentligt, som jag sjelf.-begått i mitt senasie bref. Detangår den lokaly i hvilkerdaf. skedsfesten för de upsaliensiska gästerna ble! hållen. Denna var icke brunslokalen, såsom jag nämt, utan-societetshuset. Den tid som förflutit sedan festen; på hvilken jag ej val personligen närvarande, och tills jag äffärdade mitt bref, var troligen orsaken till mitt misstag. Vårt societetshus i all ära och dess flinke vard, hade: också likväl brunnslokalen, mec sina gamla anor, bördt-få företrädet vid detts tillfälle. Agricola. a