Aftonbladet – 28 september 1857, sida 2

MA STalSB LOITOrNISt ar 1f3I2 ooh en skånsk prost år 1857. sFrihetens träd måste vattnas med blod.s ; Barere. (Yttrande i nationalk Striden börjar åter, men-dess slag Vinnes ej, som då en eld man dämpar, Biott med vatten, menar jag. Nej med blod, ty så vår ed ju bjuder, Skall försvaras våra fäders tro; Ha IR ot oseR Carl Chr. Bboratein. (Saällposten n:r 110.) onventet.) MUSIK, M:ll Maria Serato haäe vid sin soirå sistlidne lördagsafton i hr de la Croixs salong, genom mångfalden och den olika karakteren af de stycken hon utförde, tillfälle att låta sin. intressonta och ovanliga talang framstå i en-.om möjligt ännu rikare dager än förra gången. Hennes inträdesnummer var Spohrs åttonde konsert för violin (sångscen), en kompostion, utmärkt lika mycket för dess ädla stil, som för de vittnesbörd den bär om tonsättarens djupa kännedom om violinens rika resurser. Derefter följde Ernsts vackra elegi och Vieuxtemps eleganta romance å ma femme, ett andante och rondo ur Bå6riots tredje konsert, hvari man först emot slutet tyckte sig igenkänna Båriots fina smak; samt slutligen Alards grande fantaisie de eoncert sur la favorites, hvari förekommo flera af Donizettis vackraste melodier urnämde opera. Den unga soiregifverskan rönte för sitt utförande af alla dessa stycken det lifligaste erkännande från den fullsatta salongen och blef efter hvarje nummer framropad. — Uti den Spolirska konserten torde understundom en mera. utprägladoch sjelfständig karakter samt något mera kraft hafva tagita i anspråk; dock faan man tydligen att m:ll Serato gjort sig väl. förtrogen med kompositionens anda och vemodet,. som ligger gjutet öfver Ernats Elgiew erhöll hos henne sin sanna tolkning, icke blott i de mörka ögonens uttryck, men jemväl-genom-den beskuggade färgtonen i föredraget; Uti -de mera briljanta styckena fick man å nyo tillfälle att beundra mill Seratos utmärkta: teknik och iakttaga hurusom den med så mycket okonstladt behag förda stråken fjäderlätt balkar öfver violinens strängar, och under sin yrande fart åt äfven den minsta musikaliska figur gifver dess afsedda form; uppdragen i de finaste konturer. ; För öfrigt sjöng hr Willman Le Moines af Meyerbeer och lemnade dervidfritt lopp åt sin förträffliga basröst. Hr W. sjöng äfven tillsammans med hr Arlberg ett par af de så kallade Gluntens duetter. Af mll Lindahl ock hr Arlberg hördes ett par duetter af Jo