Aftonbladet – 28 september 1857, sida 2

te?a sade jag villrådig och förskräckt, ty jag hade aldrig sett någon dö förut — till gubben, som med ljusbiten lyste på sin dotters ansigte och lade handen på hennes hjerta, Det tjenar till ingenting ... hon är redan död.n Men är ni säker derpå. Kanske hon plågas utan att kunna ge det tillkänna . . . att man kunde hjelpa henne ännu. j Jag: har sett för många dö, för att icke kunna veia när lifvet är borta. Tror herrn man plågas med ett sådant ansigtes, sade gubben allvarsamt och -pekade på dotterns slappa och hopsjunknadrag, som alldeles förlorat det än. sliga och spänd: uttryck de nyss egde. Mina -blickar dröjde några minuter vid denna döda qvinnay hvars födelse ej-uppväckt någon rörelse af glädje, och hvats död ioke tycktes uppväcka någon smärta, hvars förnedring var rit vilkoret för de enda blommor hennes lefnad burit, och. hvars själ nu tycktes lika dunkel och outvecklad, som den anländt till jorden; återvändt derifrån, ; Vemodig vände jag mig iffån denna 80rgliga grupp af modren, som i fallet lagt sin tunga kalla hand på dotterns-hufvud, hvilken sof inkrupen vid väggen tungt och hårdt, båda. i mörker, trasor och smuts Det låga dunkla -rummet, -de -sofvande karlarne; som längesedan slutat sitt spel och efter. några sparkar och svordomar jemkat sig tillsammans två och två i-sina otrefliga sängar, och slutligen gubben, som med armarne korslagda på. bordet och hufvudet lIutadt deremot, satt orörlig af sömn eller sorg, alltsammans. syntes mig i detta ögonblick så ängsligt så qvaft och hemskt, — att jag måste hafva luft. Jag hade i också fått min önskan upp: tyld, jag hade tillbragt en natt i ett slogis för ungkarlars. Jag såg på min klocka, den var 3 på mor