Aftonbladet – 28 september 1857, sida 1

I StadsMåjoten Gch Riddaren är Köhdng : Carl, XIII:s Orden Anders Dimänders: Graf till hans, efterlefoande Makas... 1t Qvällen skylmtnör en påtig för oss alla ; Tidigt eller sent, men en.gång dock. Lyckligtnär dess svåla skuggor falla På tem fronv och idogilefnadsolopp: Fiksör Abas säjare, i Skriften, Giok tillbalin; på Profetens :buid,. Dröjer stundom. lifvet, öfver. piten För att Jeda andens. gång. till Gud. när slulligt afskedsstunden nalkas ir. den: prölvade. nu. sin, graf. . Nöjd att ifrån litvets hetta svalkas, Nöjd med allt hvad .Herran tog och gaf. Kroppens hydda länge bräcklig lutat; Själen.inom, renad:smer ochsMer,ss: Sör, ett . Yådårs i. hvart år som, slutat, ärleksprof uti hyart, slag. som. sker, Medbofgsmäånnens dygder; trö och Heder; Hemmeastaddaxi det trefna tjälljo: sim Spridde-välgång: som. ett -vårregn: neder, Lyste.stilla.i. den sena .qväll. Pligten emot-sätihälle ock Bröder Fylldes villigt utaf-dygdens vän: Samariten;.som för nästan: blöder; Kändes på .det, röda kors :igen:p Blid. och stilla gick han genom lifvet, Lyckliggjord och tacksam för den hand, Son, ett sällskap på hans vandring gifvet, Var hans allt till lifvets sista strand. UhåbrgifVön 1 hvar lilvets smärta, Ödmjokt glad ban i dess glädje Tar, Göm den bilden! I Ditt trögha hjerta Ätden? bästjock säkrast i förvar.