Aftonbladet – 24 september 1857, sida 2

rn rn —— s— omkring för att samla ben och annat skräp och äfven knipa något bättre, om hon kona åt. Pojken plockade blåsippor, så länge de räckte, och band ihop kransar af lingonsis, som ingen köpte, men det var också blott en förevändning att tigga, och ungefär samma industri slog äfven jag mig på; jag gjorde små blomsterspalierer, som jag bjöd ut, och för träbenet skull så fick jag ett par slantar om. dagen, helst sedan -sängkamraterna rådt mig att skära af byxen, så att benstumpen syntes. Allt som luften blef varmare så mådde vi bätte; vi sluppo att frysa så mycket, och folket blef mera gifmilda af sig på sommaren, tyckte jag. Och ofta ute på Djurgården kunde vi samla, pojken och jag, hela 12 skilling om dagen hvardera; han måste då lemna modern sina pengar som gaf honom några potatis eller ett stycke bröd i utbyte; men jag mådde tämligen bra. Två månader hade gått på detta sätt. Jag hade, besynnerligt nog, icke fallit i polisens händer, hvilken. vid ett skall efter. lör drifvare fångat kamraterna och satt dem i en fattigförsörjning — bland dillströmare, hvarifrån de just voro rymda, ty de påstodo sig fara sämre der; inte vet jag om de sade sant, men nog är det troligt att deicke fingo det bättre sedan; ,den ena hade då vattensot, och var för eländig, så den behöfde de väl icke länge försörja, som det heter, Det var just midsommardagen, jag satt vid vägkanten midt för franska värdshuset i solskenet och fåg på de många granna vagnarne med damer uti, som åkte förbi mig och öfverhöljde mig med damm, men också, ofta nog, släppte en gilfverelant i-min framräckta hatt, då jag kom att tänka på min lilla flicka på barnhuset. : (Forts. följer.)