rbiadelsör äf flera slag, en förhöjd änslagssumma re erforderlig — förklarat sig visserligen inse det, men att någon framställning derom;icke till rists ständer borde ifrågakomma, utan att K. M:tär-1 ide af sin bofhållningssumma bekosta hvad som för ; idamålet erfordrades. i Såsom ett pikant drag af den nyaste oppo-j tionen på riddarhuset må i sammanhang i ärmed nämnas, att hr Stjernsvärd derstädes ! dag omedelbart efter antagandet af prins; geringsförslaget väckte motion om förhöjning apanaget åt H. K. H. kronprinsen med en unma af 100,000 idr bko. Motionen beärdes på bordet: — — Af det yttrande,:som landtmarskalken refve Flamiltön afgaf vid tillfället af det omlade sammanträdet hos h. exe. br justitieatsministern, meddelar Svenska Tidningen öljaude uppfattning, som torde få anses såom vederbörligen:justerad: Med någön visshet trö vi oss kunna såga; att gref8 Hamilton vid det omförmälda tillfället yttrade, tt ban för sin del ej skulle blifva något hinder för ramställandet af det förslag, regeringen vid frågans utliga pröfning funne lämpligast, emedan han, om et efter hans öf:ertygelse befunnits grundlagsvidrigt; kulle ause sin plikt fordra att nedlägga sin befatting såsom landtmarskalk. Hvad det nu framlagda örslaget angiex, kunde han väl icke obetingadt bir rida den motivering af dess öfverensstämmelse med sundlagarne, som i ett föregående yttrande blifvit trsökt, men ansåg dess befogenhet ur annan synpokt kunna försvaras... Genom interimsregeringens somankallande — åf rikets ständer under likartade aständigheter förut godkänt — vore nemligen 4046 tgeringsformen redan de facto suspenderad; och föraget, som med dednastår i strid, vöre således egen ljen att betraktå såsom ett tillfälligt undanrödjande a bestämmelser i riksakten, öfver hvilka konung och stoder lagligen ega att vid en riksdag besluta. Frå go, bragt på denna ståndpunkt, blef sålunda endast da visserligen förr omtvistade, Huruvida, der riksalen och grondlagarne med hvarandra stå i strid, de förra bör tillämpas eller icke; men i detta afsede hade lagstittarne, redan vid. riksaktens antagade, i uttryckliga ord uttalat den åsigt, som sedan vunit tillämpning och hvilken, till följd af förenin, se med Norge, Blifvit en politisk nödvändighet. Risskten egde ej helgden af grundlag, men dess augande vore ett-ord, gifvet det norska folket af delsvenska, och detta ord måste hållas heligt. : — — -Vid -tden lördagen. -den,:19 dennes å Laåågårdslandsteatern till förmån för de brandskadad å Södermalm. gifna dramatiska soir6 utgjore inkomsten för försålda biljetter jemte öfverbetalningar 345 rdr rmt. Afgår hyra för teatern, orkester och alla omkostnader, exclusive programmer, som lemnts gratis af he N: Marcus, 120 rdr: NettobeHållingen; 225 rdr Ymt; har mot qvitto blifvit aflemnd i Holmbergska;bokbandeln. i —— — Dandsortstidninigarne inneHålla fortfarande yttraden rörande det grundlagsvidriga prins regeitskapsförslaget, som numera icke-längre kan :ubricecag såsom ett attentat möt grundlager, sedan det redan ifrån ett attentat öfvergåt till en af båda: statsmakterna fulibordad landling. d Maa läser bland annat i Örebro Tidning: Alltå hafva vi nu en interimsregering! Kungörelser de:om är daterad Tullgarn: den 11 Sepiember. Vid plenum plenorum sistlidne tisdag aflade några af då nya regenterna — lirr Gäntber, Wallensteen, Gripeniieg, Mörner; Ulner, Gyldenstolpe, Anjou, Almqvist och Ugglas — ed, enligt riksaktens-9 ; denna ed dem förestafvad af justitieombudsmannen. De norska regeringsledamöterna väntas oförtöfvadt. Men som derna interimsregering — huru förträffligt hon än må styra — icke får utöfva alla konuogens prerogativer, såsom t: ex. oupphöja simpla ofrälse till adelig värdighet, eller simpla adelsmän till grefvar och friherrar, förläna ridaarevärdighet m.fl. dyrbara vedermälen af konungslig råd och egen. förtjenst; hvarförutan samma regering icke, får definitivt. tillsätta de embeten och sysslor, hvartill konungen nämner, utan endast om deras förvaltning tills vidare förordna; å faner något kvar det vådliga. för land och rike i-att icke ega någon, som med full koRUNngslig makt och myndighet kan upplåta den kungliga ramnstämpeln till bruk och nyttande. En mängd pastorat äro eller tros, blifva lediga; domsagor likaså; dessa och andra embeten böra blifva besatta; och konungens trogne tjenare belönta med att förbjelpas tilllämpliga brödstycken; en för långt utsträckt interimsregering skulle således kunna draga på oss olyckor... hvem vet, kanske en revolution! Till förebyggande af en sådan riksolycka — och för att ej alltför länge tvinga våra svenska statsråd att spela den ovana och svåra rollen af män, hvilka veta hvad de vilja; samt derefter besluta och för besluten. ansvara, utan att. krypa bakom konupgamanteln — har den nådige landsfadren, som äfven i sin sjukdom örömar för det land, bvilket gjort sä mycket för den dyrbara dynastien, afgifvit en nådig proposition till rikets ständer att; ju f.rr desto hellre; uppdräga åt H. K. H kronprinsen regentskapet medfullkonungslig makt och myndighet, samt med samma afskeda interimsregeringen. Att denna åtgärd icke kan lagligen företagas förr än nästföljande riksdag, om lagtima eller urtima, betyder i sjelfva verketingenting; våra lagtolkare fa reda den sekencefteråt, och dessutom -har Sverges-högsta-embetsman;. hb: ejustitiestatsministern Ginther, advöcerat grundlagarnesordalydelse derhän, att hvad som i Februari af honom förklarades olagligt och revolutionärt, numera förkla: ras lagligt och statsöyttigt. Gammalmodiga menniskor tillåta sig en smula förundran öfver den exceltenta omsadlingen; detta är dock allt för gammalmodigt! -Ändamöålet helgar medlen är en lära, som, om den också ej öppet bekännes, likväl öfvas ej blott af katolska. jesuiter — prester och; lekmän — utar afven af mången, som i det yttre bekänner sig til den. rena evangeliska läran, Dessutom — man bli ju klokare med hyar dag. man Jefyer; och -icke bör man betaga h. e. Gäönther den rättigheten att förens sig. med revisionssekreteraren Boye i att tacka Gud för en daglig tillväxt:i klokhet och nåd, högfurstlig nåd! Det är sant att ansvaret för den föreslagna åtgärden kan drabba tingt; men hvad betyderdet för den, hvilken, i likhetmed den excellente justitieministern, fitt Svenska tidningens örlofsedel på sitt stora mod. Framtiden får utvisa, hvilket Särskilt slag af mod, som här rätteligen kan menas; det händör stundom, att hvad som först synes öfvermod och högmod snart slår om till-eller.visar sig vara klenmod och missmod.