kontant, att de vackra halfnakna fruntiramerna n:ckade åt en, och speglar så klara som vatten, och guld och siden öfverallt, Ja, detär väl, att de mesta af dem, som äro i det tillstånd som jag nu, aldrig sett eller ega begrepp om de rikas lefnad — ändtligen drog Sofi undan en dörrgardin af sammet och förde mig in — — NA Gubben tystnade, synbarligen öfverväldigad af de mest tjusande och smickrande minnen, och jag tänkte på damernas kapriser i kärleksväg, hvartill Diana, gudomlig i åminnelse, då -bon glömde sig hos en simpel herde, väl gaf första exemplet, och fann derföre mindre underligt att en grefvinna i våra dagar fann behag i en vacker kammartjenare. NåvälJ ni fann derinne den vackra Kalypso? Och jag slår vad att ni glömde Elsa i:sin randiga kjol, och liksom Lidners skolgosse fann svaret, som ni borde föra till er herre, för mycket ömt att kunna meddelas ? sade jag Jleende. Då vinner herrn sitt vad, ty jag glömde verkligen Elna, och jag glömde att jag lefde på jorden till och med; ser herrn, jag varännuicke tjugo år, jag hade läst en bok som hette Tusen och en natt, som är full af sagor, den ena grannare än den andra, och jag inbillade mig nästan att jag sjelf fick upplefva en af dem, alltsammans var som en dröm, Ifrån denna dag var jag likasom jag hade gått i ett rus, jag tänkte inte på något annat i verlden än Marianne, jag kallade henne så när vi voro ensamna — jag var likasom ifrån vettet en tid bo:tåt, En dag låg jag i parken med en gammeal romån i handen, mer läste inte en smula, utan bara tittade :på bisalen och ;var så underbg till mods; för vet herrn det förekom mig som om jag blifvit fångad af skogsfrun, hvarom jag hört i min barndom, som om ett troll fått