ni längre skulle försaka ett parti; som tycks lofva-er så stora fördelar. Lyckligtvis tyckas vi å ömse sidor våra belåtna att skiljas... Min Gud, man måste väl återvända till sin plikt... jag gratulerar er på förhand att få njuta äkta ståndets sällhet och missöden. Jag tackar er, min grefvinna, men hvad missödena beträffar, så skall jag söka undvika dem. Ah! ni tror det... Apropos! Er kammartjenare stannar qvar här; jag har tillbjudit mig att taga honom i min tjenst, jag vill sörja för hans framtid; hans. raska handling förtjenar väl att man gör något för lionom, detär en vacker gosse dessutom, och ni känner min svaghet att gerna se vackert folk -omkring mig. j em nt Som ni befaller. Han Kar för öfrigt växt och blifvit så grof, sedan jag fick honom, att han icke längre passar att ha-inhe; jag vi icke ha en jätte att frisera mitt hår. Man kunde lära honom köra, han passar bättre till kusk, sade baron likgiltigt. å Jag har just tänkt det., sade grefvinnan skrattande. — Och nu skiljas vi som vänner; är det icke så ? Fullkomligt ! Barön kysste hennes band, och arm i arm såg jag dem aflägsna sig genom utgången på motsatta sidan. : Det är märkvärdigt, Jag trodde mig länge. sedan ha glömt allt det der; och nu mins jag det tvärtom, ord för ord, det är som om jag hörde det precist i öronen på mig och ser för mig så klart hur Marianne brukade sitta. i den öppna bersån af jasminer, som låg å den stora gräsplanen utanför slottet; Ack! ett sådant gräs, det var fidt som ett savimet; ty herrn ska veta att man rullade en jernvält deröfver för att få det rätt fint, och hela denna stora plan var omgifven af törnrosor i