Strax derefter kom..Sofi och skulle höra om jag kommit till-lifs:igen; hon -helsade: ifrån grefvinnan och tackade mig för min raskhet och mitt mod, som hade räddat hennes och barons Hif,och tillbjöd mig att Komma i grefvinnans tjenst, och försäkrade att grefvinnan skulle betrygga .-min framtid., som hon sade; 191 bb ; Det der sade Söfi i Smeds-Ollss och flera af betjenternas närvaro, som kommit in för att se-huru det var med mig. ag bad Sofi tacka .grefvinnan ,. -men jag. tänkte der jag låg, att det ändå. icke var: för knuffen, som jag fått i hufvudet, som hon var så der EK ä et dröjde ett par dagar innan jag kunde gå, uppe, så yr i farvadet var og Stutligen en dag, sedan jag var. bäitre, ehuru jag, för plåsterlappen som låg öfver såret, icke kunde visa mig inne i rummen, gick jag ned åt arken och lade mig på en bänk utanför ett litet hus, eller paviljong, som det kallades. Sölen bäddade så varmt genom det randiga väftaket, som var utspändt öfver bänkarne här, och jag höll just på att somna, då jag genom fönstret, som stod öppet till paviljongen, hörde baronens röst. Jag visste icke att herrskapet var derinne och ämnade gå min väg, men jag mådde så odt der jag äg, och sen så tyckte jag att et lät som om baron varit ond, och äfven gre:vinnans röst hade en sådan der skarphet, och de voro så artiga emot hvarandra i orden, som sådant folk alltid äro när de i sitt sinne önska bvarandra åt blåkulla, att jag gerna ville höra hvad de sade och lyssnade derföre under det jag låtsade sofva. De talte emellertid länge, så sagta att jag ingenting hörde, förrän grefvinnan sade helt ögt : Nåväl! min baron, res! det vore illa om