DAGDRIFVERIER OCH DRÖMMERIER. AF CLAUDE GERARD: () TI. Nattlogis för ungkarlar. Jag följde henne. helt förundrad, på några stegs afstånd; likväl så hade jag börjat få besynnerliga tankar, ty qvinfolken, ser berrn, de ba en märkvärdig talang: att göra sig förstådda, fastän de icke säga ett ord, och höga och låga äro ändå lika, och fast det föreföll mig som en galenskap, så började jag likväl misstänka sanningen, ty hennes ögon, ser herrn, de talade så tydligt och så väl. Emellertid bade vi icke gått många steg, innan hon hastigt vände om, befalde mig: gå,:och gick in i slottet tillbaka, och jag skyndade mig också in i min kammare, ty jag var liksom rädd för henne; men hvad hjelpte det? — det som ska ske så sker det, brukade en turkisk matros säga, som jag var kamrat med en tid, och det är sant också. Ea qväll så skickade mig baron helt sent med en biljett till grefvinnan; jag hade många gånger burit in sådana i grefvinnans rum och emnat dem Åt hannes kammarpiga, mamsell Sofi, men denna gång återkom Sofi genast och bad mig komma in till grefvinnan, hon ville sjelf säga mig svaret. Mitt hjert: klappade då jeg följde Sofi genom de båda rummen, som förde till sängksmmarsn, jag hade alltid varit van att vistas i granna rum, men maken till dessa, hvilka jag förut aldrg sett; kan hberrn icke föreställa sig. Väggarne vorö fulla af taflor, så naturliga, att man tyckte ) Se Aftonbladpt o:r 208—217 och 219.