Aftonbladet – 21 september 1857, sida 3

arv bör vg eng rk arna NN ä i Stockholm, och ätt anslå 30,000 rår för in köp af utländska tingstar. Bidrag till det svenska tullväsendets historia. Vi hafva i vår redogörelse för riksdagsförhan:lingarne nämt, att generaltulldirektörer hr Fåhreus öppnade öfverläggningarne: p siddarbuset rörande tullbevillningsbetänkande: sistlidne onsdag med ett utförligt anförand:i hvaruti talaren kastade en återblick på-de: svenska tullagstiftningens historia från äldr: ider, visande, huru det oförnuftiga system, som trott sig genom monopoler, förbud: oc! skyddstullar uppmuntra handel och näringar småningom måst gifva vika för. frihetens grundsatser och huru dessa i senare tider mer och mer med oemotståndlig: makt och till samhällets båtnad gjort sig gällande. Då h: Fihreei anförande innehåller flera intressant: bidrag till detta ämnes belyscing, ha vi skaf at oss d.1 deraf och meddela det här, såsom 1 närvarande stund särdeles förtjent af enal!männare uppmärksamhet. Hr Fåhreei yttrande vår så lydande; Då jag, ebura nykomling, på deta rum vågar taga ull ordet och begåra en stuads uppmärksamhet, sker det i den förboppning, att vigten och beskaffenheien af hafvudämnet, hvaröfver jag går avt ytira mig, må läånda mig till ursäst. Kastar man ea blick på svenska handels. och tulllagstiftniogens öden i framfarna tider, skall det bafianas, att binder och tvång, om gerom denna lag stiftning biifeit Ingde i vägen för handelns naturliga u.veckling, förr eller senare måste, i följd af en bättr: upplysnings makt, vika åsido. Må det tillåtas mig att, till bekråfiande af dennasats, anföra åtskillig: af hvad i-ämnet under tidernas lopp sig tilldragit. I konung Gustaf I:s regeringstid voro tulltarifferns uteslutande stödde på finansiel grund. Eniigt 1536 års kongl. bref till fogåar och tuilskrifväre i sjös:åderna skölle för utrikes-ifrån inkommande varor i allmänhet oppbäras 5 procert, och enligt ett senare. tref för utgående varor 3 procent å värdet. Förbud gälde mot utförsel af kreatur och födoämnen ; men ingen :varuartikel var till införande förbjuden. -Sådant oaktadt var bandelsyrket på denna tid, icke blott genom hansestädernas tryckande välde, utan ock medelst -koogl. författoingar; försatt i-ett-ofrihewstiillstånd, som icke kunde undgå att. verka förlamande för rörelsen, jemte en nsllmännare missbelåtechet. Upsala stadga om köphandeln. af 1546 innehåller i 19-punkter de mest ioskränkande föreskrifter, såsom t. ex. att spanmålen icke finge köpas eller säljas dyrare än uti distingsmarknaden var ssmtycki; att ingen fibge med främmande mans penningar handle eller vandla; stt den m ckoa--sexlanonen med-små skepp. skutor och bätsr ingalunda. borde tillsiädjas atan i hvar stad namngifras huru många skepp will jös finge brukas o. s. v. Kort efter denns stadg: utfärdades est så kalladt mandat, hvarigenom mar synnerligen utförligt sökte vise, hurvsom den svårs dyra tiden gjorde de vidt;gna inskräpkningarpe nödvändiga; men redan innan årets slut påkailades häröfver en förklariog.. bvari K. M:t yt:rar sig hafv: föroummit, att dess trogne menisgar oci nyttiga sadgar biifvit endels föraktade och oiillbörlige: missbrukade, så ait ovilja uppvixt bland undersätarue; och föga mer än 2 är derefier aflät K. M:t e:t plakat till rikets-stånter, deri det heter, att de för den dyra tiden bade att skylla sig sjelfve, som ö örssmligen öfverträdt Kongl. Maj:ts bud och stadgarn Hvad särskilt angår förbudet mot u:försel af födo amnen eller så kallade feta varor, visar regisiraturet, huru stränsa erinrivgsr mot Öfverirädelser stäpdigt ansågos nödiga; emellertid bsviljades redan å 1546 todantegsris, art borgar2 i Kalmar fingo ex porsera smör och ål, såsom de enda artiklar hvarmed de oppgåfvos kunna bandla utrikes, dock att denne utförsel borde ske efier måttlighet och icke till nä gon -besynnerlig landsens beszärlighet eller skada, hvsrpå konungens befallningsman skule hafra flitig akt och tillsyp. Icke många år derefier faun men sig försnlåten att dessa tvenne artiklar till utförande i allmänhet frigifva. Nya band på handeln infördes genom den tu!l ordinantie, com år 1552 utkom innefattande bland sonat: att ingen skulle djerfvas infördt gods köps ell r till sig avamma, förrån konuogens befallningsmån godset beset:, och om något funnes det K. M:: tjena kunde, ville K. M:t närmast vara det ait kö pan; så äfven att ringen skulle-fördrista sig attiföra fremmande mans gods i markntder till prångs, med minire borgmästare och. tullskrifvare veterligt vore att å sådeznt gods eit skäligt och lidligt köp gjord blifvite. Tre år derefter utfärdades ock en ordinantie, angående de pris till bvilka inländska köpmanna saror skulle föryttras de tyske till köps, och en annan, hvarigenom bes:ämdes tiil hvilka pris tysksrn hade att sälja ntlävdska varor här i riket. Aila dylika tvångsföreskrifter skulle i våra dagar kallas oprakiska. Men så mäktigt verkade den store kozungens myndighet, att ännu året näst före hans frånfälle det i Wadstena sammankallade meniga borzerskapet undertecknade så kallade stadgar om köphandelo, hvarigenom i sllmäxhat uttslades ett högtidigt erkännande af de i författninzarne följda srunodsatser. Redan är 1561 förnyade konung Erik XIV förbudet mot utförsel af hästar, oxar, kor. fetaliepersedlar och., såsom orden lyda, varor som riket kunde hafva skada utafo; och genom 1563 års mardat uvsträcktes utförselsförbudet till guld, silfver och allehavda svenskt mynt, koppar, spanmål, lax, ål, smör, fioska gåddor jemte åiskilliga uppräknade skirnvaror — allt under åberopande af forufaracde dyr tid. I ev plakat till köpstäderna, tre år derefter, faststäldes ny värderiog på inoch utländska varor, sejan K. M:t ;härom låtit förband!a med borgrarne i S:ockholm, hvilka åt K. M:t lofvat och tillsagt, ati de denna K. M:ts trogna förmaning och nådigste undervisning ville härefter något bättre akta och ful! följan; — men buru ringa efterföljd så väl den ena som andra af. dessa författnivgar kunde ernå, visar sig,af de beklagelser, som i ett redan nästföljande år otfärdadt kungligt patent yttrades. Ätfven i inledningen till den förordning, som ko sung Johap III 1570 lit utgå om tullen i Stockholm, och hzari älire stadganden åter vpplifvas, yttrar konungen sig byfva förnummit, att här i riket fast oskickligea handlades med det gods, som både utr och infördes så val af framn-ande som inlindske,: Lika med sin höge fader trodde kovung Johan sig kooosa, genora bestämmande saf handelsvarors pris, skydda mot dyr tid. Sedan han sålunda med bertig Karl och rikets råd rådslagit och beslutit, såsom dit hette, om visst köp på de förnämsta inländska och utlänvdska .varor, förordnades :genom ett mandst af ir 1573, att den som emot denua ordning bsndlade, skulle första-rasan böta 40 mark och mista gödt, andra resan 80 mark och godset, aredje ressn hafva förbrutit eds: re och straffas till lifvet. Under sama konungs: tid (1375) infördes; accisafgift att i alla städer utgörss af allehanda slags dryck, som utmånglude kapntals; och tio år sensre förbjöds ioförseln af tyskt öl, med förklarande att hvar och en i stället ägde köpa malt och bumle och brygga sig godt svenskt ölv. I en fyra år derefier ofärdad taxa påbjöds, att de som införde frömmande drycker, jemvät skulle utgöra sccis, och bär förekommer äter tyskt öl såsom importartikel. Men deremot upphörde piötsligen all inforselstull: i ett par ent af 159! förklara: nemligen. att; på det bear i in stad mäute vara dess välvilligare awvt göra Koagl. Mesj:ts riken och nndersåter den mesta -illförninge