Aftonbladet – 19 september 1857, sida 3

med min värd som i en brun stenskål tillagat en grogg åt sig som han allten el!an försatte med lite mera af buteljens innehåll, hvaraf han tilldelat de andra ganska sparsamt, och nu sköt sin trästol emot k-kelugnen för att få ryggstöd och kunna i mera måklighet.:juta af cigarrens och konjackens förenada behag. Ja ser herrn, det är så att jag försörjer mig nu med. att lappa skor .t skomakaren dernere, och dottren min, som nu ligger derb rta sjuk, hon brukar annars sitta vid gäl höraet och sälja pepparkakor och sådant der. men hon har lungsot stackare, och det är vä snart. förbi med henne; hon har varit både grann och rik och rar, hon minsann, ska herrn tro, och inte bar jag alltid heller sett ut så här. Nå nå, ondt och godt ska hållas, det går väl an för en, om en bara har fått något roligt och godt här i lifvet; men se när det är bara elände ifrån början till slut, vet herrn, det tycker jag är hårdt, och då må far lefvex s En hes och uthållande hosta som hördes ifrån sängen på andra sidan kakelugnen, der den lilla flickan äfven kräpit upp och lagt sig, sfbröt honom; han steg upp och sade, i det ;bhan bjöd, den sjuka af groggen i skålen: Se här; Mariana, drick litet af det bär, det skall göra dig odt, det bjuds inte alla dar. aStackare, hon kan väl behöfva något som stärker henne, hon har inte ätit på flera darn, fortfor han, vänd till mig i det han sträckte ut träbenet. framför sig och satte sig ned. Er dotter heter Marianne ? sade jag litet förundrad. Ja, Herrn tycker det passar inte här, kan jag tro, och nog, är det sant, att när jag för 40 år sedan nämde det namnet, så var det icke i ett sådant här hybble.s (Forts.)