Aftonbladet – 19 september 1857, sida 2

Denne man var herre öfver 30.000 menuiskor. Han uppgaf inför rätta, att han aldrig handlat annat än i erlighet med sina förmäns befallningar, dem han helt enke!t utan betänkande åtlydt. Denna uppgif: bekräftades under ransakninges af kapten Doineaus general, som förklarade sig hafva anbefallt alla de ifrågavarande åtgärderna. Han hade t. ex. utan omsvep befallt att låts skjuta -n arab, darföre att det var allmänt kändt, att mannen var en stråtröfvare. Om också detta oerhörda tyranni i någon mån skulle kunna ursäktas dermed, att marockanska. gränsen ligger helt. nära, och att på andra sidan om densamma en mängd rofgiriga skurkar synas ha funnit en säker tillflyktzort, hvarifrån de ofreda hela trakten, så torde deremot kunnea anmärkas, at: detta godtyckliga sätt att gå tillväga, dennas militärför valtringens fullkomligt tyranniske behandling af invåsarne ingalunda är inskränkt inom gränsdistrikten, utan i mer eller mindre grad eger ru. i hela landet. ; Kapten Doineaus rättegåog har väckt ett oerhördt uppseende, ty den är en katastro? för militärsystemet i Algier; Allt efter som civildomstolen lyckades bit för bit afslöjs Jetts system, bröt den allmänna meningen stafven öfver d-tsamma, till följd hvaraf dess afskaffande blir en politisk och svcial : ödvändighet; De röster, som förut höjt sig mot detsamma, dels inom; representantkammaren, dels: inom presssn, hafva ej lyckats. ådraga sig uppmärksåmhet. Algier lyder: under krigsminis eren; och ingin civil tjensteman har der någon tslas. Följden deraf har varit, ait kolonien se mycket som möjligt varit. ostörd: af.kontroller och den allmänna meningens påtryckhing, ja till och med af inflytandet utaf franska seder och åsigter. Deporterade, som blifvit benådade och derefter återvändt till Frankrike; hafva väl haft åtskilligt att föriälja om my sterierna vid de arabiska byråerna, men först domaremakten var det förbehållet att för värl den uppdaga, hvad en sådan byrå vill sägs. Man låter aflifva sraber tjogtalss men dess förinnan ger man dem bastonad. Att sätta sig upp häremot är lika omöjligt som att an: föra klagomål. Kapten Doineaus medbrottslingar förklarade, att om de ej åtlydi hsns be fällning att delt:ga i A:a Ben Abdallahs mord, skulle han låtit dem försvinna. En arab, hvilken hördes såsom vittne, yttrade: Det finnes blott en Gud, och Doinsau är hans kapten. Man må säga hvad man vill, så Har Doineau befallt -os:, med sabeln på vår strupe befallt oss att begå mordet; Hans bsfallningar kunde vi j motsätta oss. I denna verld försvarar s:g hvar och en så godt han kan; men i den andra. verlden, inför Gud, skall hvar och en fremträda inför sitt offer, och offret skall utpeka den skyldi e. Förloppet af den tilldragelse, som gifvitanledning. tili rättegången -och derigenom til: afslöjandet af dessa nöemska mysterier, var i korthet följande: Den 12 September sistlidet år tidigt på morgon:n afgick diligensen från T!emsen till Örar, såsom vanligt förspänd med åtta hästar samt åtföljd af. två postiljoner: och en konduktör. Vägen är en af de mest trufikerade och borde derföre vara söker. Bland passagerarze befann sig Aga Ben Abdallab och hans sekreterare Hamadi.. Ben Abdallab synes hafva varit en avsedd chef, som, var öfverbufvudet för ett. vidsträckt distrikt och hade stort inflytande hos de franske generaler, som förde högsta befälet inom distriktet. Ändamålet med hans resa var att hos en general anföra klagomål mot kapten Doinesu. Knapt hade: diligensen lemnat staden, förr än den uppbants och anfölls af en hop syttare. Ea del af de resande flyr, men Ben Abdallah och hans sekreterare mördas, och i villervals lan blir äfven en hr Valette dödligt sårad. Diligeasen återvände derefter till staden. Som det. var kändt, att kapten Doineau under en längre tid legat i oenighet med Ben Abdallah, misstänktes han för mordet och stäldes istör rätta. Här uppdagades det, att han den. 1 September kallat till sig på sin byrå flere iafödingar, deribland: en aga, och två kadis, sämt låtit dem: gå ed på, att de följande. dagen jemts honcm skulle anfalla diligensen, samt att han sjelf, vid anfallet anfört dem. Utgången af rättegången blef, såsom vi nämnt aft kapten Doineau dömdes förlustig hedårslegione och att mista lifvet. Doineau var son till en officer, som dog i största fattigdom. Han var således nödsakad att draga sig fram så godt han kunde, hvilket lyckats bono så väl, att han ansågsinu våra egare af 40,000 francs. Han har från sin barndom vistats i Afrika, har språket fullkomligt i sin makt, känner de vilda gränsarabernas seder och bruk, och anses vara ep utmärkt duglig officer, men i hög grad ärelysten, vildsint och öfvermodig. Han har vunnit. hastig befordran och var riddare af hedersletionen, Såsom chef för en srabisk byrå var hän enväldig. . Araberna fruktade bonom och kröpo för honom. Hans befailning var för dem lag. Bjöd han, att en familj skulle plundras, skedde det; att någon skulle skjutas, skedde äfven det. Befallde han: Låten dem försvinna ! så mördades de. Betecknande för systemet är, att Ban Abdal lahs hustru nu är enka för fjerde gången och att alla hennes män blifvit mördade, Vi ha trott detta korta sammandrag af de upplysningar, sonvunder rättegångsförhandling garne rörande denna sek kommit i dagen, vara förtjent a? uppmärksamhet såsom ett af de nyag:e bevisen på välgerningarne af ett rös FÖ RN RANE JR NR RA ER TAR ER rg