Aftonbladet – 19 september 1857, sida 2

RE VT TR och väntar att gå utför igen, tills det blir dager Nå då får herrn vänta också tills huset råmlarv.3 ty på annst sätt lär väl dagen aldrig komma att lysa herrn utför de här trappornax Se så, släpp mig nu in,, fortfor jag, som fått det besatta infallet att verkligen stanna qvar. Er lilla flicka har sagt mig att nichär nattlogis för ungkarlar, jag är kommen från landet för att söka tjenst som inspektor, jag tänner ingen i stan och tänker få vara hör så länge... men ni är en bra ohöflig värd, som på detta sätt motar edra gäster i dörren. Under det jag talade tog jag ljusbiten ur subbens hand och lyste omkring mig för att 4 ptäcka den förmodade madamen, hvars gäsps ning jag nyss hört, och verkligen. satt också vid mina fötteropå golfvet en qvinna,; som stödde ryggen emot väggen och sof så djupt, tt hon släppt ett litet barn, som hon föraodligen bållit i famnen, och hvilket nu med snsigtet emot-golfvet låg bredvid henne. Den uma lilla varelsen liknade mer ett bylte af smutsiga trasor än någonting annat, och. då jusskenet föll på denna grupp, utropade gubSen liksom ovilkorligt, med en röst som kuns anat väcka en död: Madam der! ni bar ju tappat er unge, vet vi icke om det... förbannade fyllkäring...s ortfor han balfhögt under det den sömniga och drumliga modren tog upp barnet, hvars illa gula och magra ansigte liknade ett liks, oh i det han. pekade inåt rummet, aude han sedan vänd till mig i en mera inbjudande won: stig in då, efter herrm verkligen vill stanna. Detta räm, som nu dunkelt upplystes af juset, hvilket gubben med en egen skicklignet hastigt satte fast vid kanten af ett TaNkigt bord, var liksom deladt i två delar ge