Aftonbladet – 17 september 1857, sida 2

AS PP — —— — lånde af-siden och juveler, vacker och lycklig, gift för några månader sedan, satt hon omsluten af-sin mans arm, då vagnen hastigt stannade och prat och svordomar utanför väckte de båda nygiftas uppmärksamhet. Amalia nedsläppte fönstret och tittade ut. Det var fyra illa klädda -karlar, som på -en slags kärra drogo en grofhyflad svartmålad likkista, De bade kört fast emot hörnet och hindrade vagnen att komma fram. Hvad är det? sade Amalia förundrad. : : SÅbB, det är ett kadaver, som doktorerna på institutet ska han, svarade en af karlarne, mder det han ryckte loss kärran, och vagnen for vidare. År Det var besynnerligt hvad du betraktade len der baron, som jag presenterade för dig på balen, du fann honom visst mycket vacker, ty du kunde inte slita dina ögon ifrån honomp, sade Amalias man med ett tvetydigt leende, då de voro bemkomna. FR Ja, det har du rätt uti. Jag visste isbörjan icke sjelf hvarföre hans ansigte såmycket atresseråde mig: Det väökte ett minne, som jäg icke var i stånd att göra mig reda för, aen nu: vet jag det. Verkl igen Ja, men detta rmiöne behöfver icke oro ign, tillade Amalia, skrattande, ty det var ninnet af en liten lekkamrat om sju år. Det var besynnerligt hvad hans. drag återkallade min lilla stackars Aifced, alldeles så borde an se ut nö, tycker jag. Det förefaller mig, som om jag hade återsett honom denna qvälla, fortfor hon tankfullt, under det hon afgnäppte le. granna armbanden på sin arm. Amalia hade rätt, hon hade vy rkligen på sätt och vis återsett sin barndoms lekbror, fast: 10n icke visste derom, ty det. var hans: lik, som var inneslutet i den svarta kistan på kärrau. ENTRE NNE fena