Aftonbladet – 16 september 1857, sida 2

af dö blanka och nätta nycklarne på den stora nyckelknippa Horn medtagit. Men till sin förvåning fann. bon dörren: redan upplåst och stående på glänt. Mer förvånsd än oroad häröfver, trädde hon in i ett stort tomt rum, der den svaga lågan af hennes ljus blott spred-en liten. upplyst ring omkring henne, och hvars tomhet kom ljudet af hennes steg att återljuda, och fraget af hennes kiädning, som släpade emot golfvet att låta doft och spöklikt. Hvem som i detta ögonblick sett denna lutande mumielika figur I ngsamt och tyst sväfva fram i de ödsliga, obebodda rummen midt i natten, skulla säkert i minnet återkallat alla sin barndoms spökhistorier. Emellertid riktade hon sina steg utan tveKan tvärs öfver rudimet: till en annan dörr till höger, hvilken gick: in till ett kabinett utan andra möbler än två stora skåp och en stor säng fullpackad med uppstaplade sängKläder och täcken. Det var här som den förmodade katten möjligen kunde vara, och verkligen tyckte hon också, att sängkläderna voro rubbade och icke lågo i den ordning de borde. Jag skall läg.a dem tillrätta igen, tänkte hon, men först skall jag taga låpparne; och vände sig till ett af de stora skåpen på väggeh midt emot. Detta skåp, med. sina utekärningar, bildbuggeri och dörrar med infattade spegelglas skulle förtjust en älskare af antika möbler. Den gamla frun öppnade det också med en min af belåtenhet, liksom hon hade funnit nöje i dess egande och ännu mer i de olika obh: besyniberliga saker det innehöll. Bland korgar med läppar, garnspolar och nystan; buntar med trasor utan allt värde och sinkade porslinskoppar, dockor och glaskläppar börande till en sönderslagen platå, såg man silfverbägare, stakar och stycken af gämmålt sidendamast i alla möjliga färger. (Forts.)