Aftonbladet – 16 september 1857, sida 2

gränden är mycket tyst och enslig :. och nere på gården finnas tveniie qvinnor och blott en karl, som tycks våra mindre modig än de... jäg borde verkligen lyda min sons råd och låta någon bo i. de gämla rummen ... men min Gud, då skulle de ju sättas i ordning! ingen menniska vill bo der sådana de nu äro; de ha icke varit bebodda på 40 -år.;. jag står icke ut med ett sådant bråk och oro .,. Det var i alla fall besynnerligt att dörren gick upp; liksom. genom ett starkt drag;.. om möjligen dörren till den gamlä trappan skulle gått upp? -.. men det är omöjligt, rigJarne äro så starka innanför... det har till och ined samlat sig grus och jord utanför dörren på gården, ty den har icke höller varit öppnad på. många herrans år... Om jag skulle gå-ut-och se efter likväl? . .. jag kunde då med detsåmma ta in lite mera läppar; jag kan icke sofva nu på flere timmar, och lapparne äro slut... Kanhända öcktå att det var katteri som kömfnit in, och söm nu går och smutsar ned mina säögkläder och sidentäckena; som äro så dyrbara och som Amalia en gång skall ha.::. Fullkömligt lugnad genom denna sista förmodan, steg gumman upp, tände en vaxstapel af silfver, som stod på nattduksbordet. Vid sängen; och gick med osäkra och af ålder och gikt darrande ben åt dörren, under det hon halfhögt fortfor: Visst kunde jeg ringa på Lovisa och låta henne gå -jag tror visst att hon är ärlig ... men ändå -.-man bör aldrig sätta tjenstfolket i frestelse :-: der ligger sö mycket smått i skåpet, som jag kanske icke skulle sakna... en sådan bit är så lätt att stoppa på sig., Hon öp da dörren, och skyddande ljusligan med handen, framskred hon långsao t enom en tämligen lång gång; som ledde till en dörr, bvilken hon ämnäde upplåta med en