Aftonbladet – 15 september 1857, sida 3

Landsortspressei om: attentatet mot grundlagen; Efter återgifvandet af en artikel i Afton. bledet för den 3 d:s rörande denna fråga, yttrar Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning: För vår del vilja vi blott tillägga, att om någonsin ett öfverträdande af en grundlagens föreskrift kan anses; Vara tillåtet, så skullö det vara, cdå man ansåge ätt fäderneslandets välfärd stode på spel. Nåson sådan fara fiones doök nu lyckligtvis icke fö banden, utan är interimsregeringen, omi. ock frår priacipen3 synpunkt sedd förvänd. och kränkande för Sverge, dock i praktiken ttan alla vådor. Att den befiones förarglig från den monarkiska principens synpunkt, såsom visande att. ett la -d kan styras ötar något krönt öfverhufvud, oroar os8, uppriktigt sagdt, ganska litet; -och hafva väl de som deraf lida sig sjelfva att skyllå; att såcsker, då de. under 40 år icke deruti sökt vinna någon ändring. Och då ändtligen e:t försök 1-den vägen gjördes, skedde det si bufvudlöst, att förslaget måste af rikets ständer nära 0og enhälligt förkastas. Emellertid —håller man-icke på grundlagens efterlefnad — så må man skylla sig sjelf för de följder, som deraf kupna i en framtid härflyta. Öresundsposten för den 9 September yttrar i sammä frågät Från flera håll hör män omtalas, att det skall vara fråga om att;.i likhet med hvad som skett 1812 och 1817; åt kroftpritsef uppdrag: käoglig inyndigh et ander Konungens sjukdom. Ett sådant steg är itydiig strid mot såväl regeringsformen som riksakten hvilka oförtydbart bjuda att under sådana förbållan den, son nu äro för handen, inkalla en svensk-norsk interiinsregerlng:Vi kunna ej föreställa oss att man icen tidplnkt; som det den härvarande,; då Sverge lefver i fred med alla andra makter, och ätveöklingen af våra inre förhållanden ostörd pågår, skulle känna sig frestad att bryta mot landets grundlagar. Ett dylikt revolutionärt steg kunde blifva ganska farligt för framtiden: Säkerligen skäll ock konung Oscar iksom statsrådet och representationen inse, att det lock är vida bättre med en laglig svensk-norsk inteiumsregering, än en olaglig svensk prinsregering. Äfven om den senare kunde genomdrifvas uppifrån, rukta vi att vederbörande skulle komma att ångra let, enär man på detta sätt sjelf skulle gifva exemovl på att det går an att-bryta mot bestående lagar. De norska statsråderna äro ingalunda farliga för Sverge, ehuru kanske något besvärliga för en de: af less goda aristokrater. -—-— 7