Jag tycker så med, svarade han sakta; jag tycker ändå det är synd om den elaka sjömannen, för polisen skall hugga hufvudet af honom, när de få rätt på honom, sa fru Petterson. Lilla Amalia svarade ingenting, hon fattade blott ännu hårdare om Alfreds: magra hand; sota hon höll i sin, och båda sätto tysta några ögonblick, det syntes tydligt att tankarne på hvad de nyss hört qvalde deras små förskrämda hjertan. Men vill du nu, ska vi gå in och leka på RN der är trefligare, yttrade ändtligen malia, som omedvetet ville komma ifrån dessa föreställningar, och båda två vandrade hand i hand in genom den mörka och orena portgängen. ; Denna gård, snuskig och illa stenlagd, med några grästorfvor der och hvar, var icke så trång som man vanligen finner dem i denna del af staden. Det lilla hus, der Alfreds fostermor; tillsammans med en annan madam, bodde, begränsade den midt för porten och der bredvid fans ett annat hus, snuskigt och förfallet, hvars stora långt nedgående fönster med s.nå blyinfattade rutor gåfvo det utseende af att fordom-hafva varit ett drifhus; nu begagnades det emellertid till vagnbod och flere stycken gamla vagnar och täckslädor, öfverhöljda med linnemattor, stodo som gigantiska spöken der inne i halfdunklet. Emellan båda dessa hus fens ett plank af några alnars längd med en liten port eller dörr, som förde ut till en annan gård. En illa vårdad trädgård, med några dverglika gamla frukträd, anlagd på en bög stenmur eller ett slags terrass, hvärtill en brant förfallen stentrappa ledde, infattade gården på denna sidan. I stenfoten till vagnboden, invid den lilla porten, voro några stenar utfallna och lemnade ett tomt rum; här hade de båda barnen