le . vallee uppförda bygnaden. Ooneäligen är ganska prydlig, lärer någon alnvan laglig utVäg icke återstå för insamling af nödiga meel, än. att uppmana ridderskapet och adeln att med en förhöjd kapitation, eller en särskilt bygnadsafgift,frivilligt lemna bidrag härtill. rn rr a band De dansk-bolsteinska förveoklingarne: Som man vet, gåt det betänkande, som holåteinska ständerförsamlingens komite. afgifvit och sonv sedermera af ständerförsamlingen blifvit med stor pluralitet antaget, ut derpå, att ständerföreamlingen icke kan gå till mötes danska konungens afsi t med afseende på införande af en bätre fötfatining för Holsteins särskilta engs!Sperbötef, innan bertisdömets biälHing mom monarkisn blifvit ordnad på ett sätt, som öfverensstämmer med landete-rättmätiga anspråk på -sjelfständighet och lika berättiganden. Detta betänkande är ett mycket vidlyftigt arbete och upptageri ett danskt blad-ioke mindre än 12 med fin stil tryckta -gpalter. Det består af flera sörskilta pölitiska afbandlingst, nemligen en återblick på Holsteins nuvarande författoinggförhållandets : utveocklingshistoria; en undersökning, huruvida de efter kungörelsen den 28 Januari (852 åvägabragta författningsförhållanden äro formelt, rättsgiltiga eller icke; och en undersökäing derom, hvad inflytande dessa författningsförhållanden utöfvat på landets väl. Såom ran finner af både ton och innehåll, är ietfa betänkande sammanskrifvet met hufvudsskligt syfte att göra effekt på tycka förbundsdagen. Komi:en akter sig väl, för att bestämdt uttala hågon åsigt öm, huru förhållandena borde ordnas; den håller sig till sådxna allmänna fraser som att fordra ett Jamvetsgrannt likaberättigande, hvilket kan från Bbolsteinsk synpunkt anses, dels såsom absolutiemens återinförande, dels sårom rätt Holstein för att i riksrådet vara lika starkt cepfesenteradt som Danmark. Fedrelandet, yttrar med anl-dning sf detta betänkande foljande: ? Det enda att förundra sig öfver är att någon här i landet på fullt allvar kunnat tro, att den Bolsteinska ständerförsamlingen skulle mottaga den erbjudna särskilta. förfätttiogen, sämre eller bättte, huru man vill det, blött söm ett litet afdrag på dess fordringar. Vi vilja ingalunda beskylia regeringen för att hafva varit behäftad. med en så barnslig Jättrogenhet — både den någonsin haft en sådan, skulle Reventlow-Farves bref för längesedan hafva skingrat den — men dess organer ha icke alltid bållit sig fria från yttranden, som tycktes antyda att den ännu ej uppgifvit allt hopp. Men desto mera har man anmä-kt detta sorglösa lättsione — ty annorlunda förtjenar det knappast att benämnas — hos hela vårt stora, af försonlighetsoset länge döfvåde kälkborgerskap såväl som hos alla helstatehs princip rässiga anhängare; som med fanatisk ifver hafva klängt sig fast vid detta balmstrå. Man bar glömt att taga med i beräkniogen först och främst det mod, som de tyska stormakterna och, man kan gerna på förhand säga, hela det officiella och doktrinära Tysklands uppmuntringar nödvändigt måste ingifva holsteinarne, och för det andra hela det åskådningssätt af våra danska förhållanden, som, tyvärr, för dem endast är alltför naturligt. I deras ögon finnes icke något verkligt danskt folk — det var blott under några månader 1848, som ett sådant lät höra af sig — utan blott ett danskt parti. Detta har väl för ögonblicket bemäktigat sig statsrodret, men bur svagt det är, ha de svårigheter, som vid många tillfällen, såsom under ministerkriserna, mött, lagt i dagen. . Det behöfs intet annat än att få detta parti störtadt.— och det vill man nu med Tysklands bjelp söka uppnå — och att få makten lagd i händerna på de enda verkliga statsmän med anseende och e-farephet här i landet — dem, som den goda staden Aalborg nyligen firat — och holsteinarne kunna uppnå sina önskningar: först sannolikt absolutismen, med tillbjelp af en tronafsägelse och derpå med tiden, med tillhjelp af dess förtryck och sömniga stillastående, äfven Schleswigholstein. Man bör väl lägga märke till en sak och den är, att den holsteinska ständerförsamlingens skickligaste ledare, dess presidevt, icke är en holsteinsk utan en dansk godsegare.. Detta torde visa, att liksom i fordna dagar de schleswigholsteinska intrigerna förnämligast spunnos i Köpenbamn, sålunda äro de planer, som nu uppgöras i Itzehoe, visserligen ej oigängba derifrån, men nära beslägtade med -dånska åsigter och önskniogar. Det är långt ifrån att vi härmed vilja. beskylla någon af.våra landsmän för förräderi, och allraminstvilja vi kasta någon sådan skugga på ett helt stånd, som omfattar många redliga fosterländskt sinnade män; men vi vilja säga, att det reaktionöra partiet här i landet genom sin ovilja mot sakernas bestående ordning, genom sitt hat till de män, som hafva skapat och uppehållit denna, genom sina demonstrationer ochopinionsyttringar hafva stärkt holsteinarne i sina förhoppningar. Scaveniernas protest mot fästesakep, handtverksföreningens mot näringsteforinen; bildandet af jördegareoch godsegareföreningar os. v., som intet göra, men endast stå der och hota; äro alla vatten på hölsteinarnes qvärn; de äro åtminstone momenter i den sak, som egaren af fideikommissen Selsö och Saltö på Seeland, hr Carl Scheel Plessen, föresatt sig att drifva igenom. Af den redogörelse, som man i danska blad finner öfver diskussionen förande det nämda komitebetänkandet, ser man ätt densamma varit tämligen vidlyftig ock skarp: Den kongl. kommissarien beklagade först det sätt, hvarpå komiten behandlat det kungliga författningsförsläget, som af densamma blifvit lemnadt alldeles åsido, medan komitån företagit sig att sammanfatta en allmän öfversigt af landets politiska ställning samt inlåta mig på framställningar rörunde kelstatsförfattningen, hvartill den icke vore berättigad. Fullkomligt för regeringen och emot komiten uppträdde endast-den bekante Bargum, som klandrade, att komitn icke velat göra någonting för att åstadkomma en bättre författning än ba om sr mr sn og RR EE 2 om Se Jag tycker så med, svarade han sakta; jag tycker ändå det är synd om den elakat sjömannen, för polisen skall hugga hufvudet! ÅA SER NRR I a RN RE CA RR