längre tid än tolf månader icke befattat sig med regeringsärendena, rikets ständer skola af denna anledning särskilt sammankallas och då taga den författning om rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna. Motivet för detta stadgande är uppenbarligen detsamma, Bom 1809 års konstitutionsutskott i sitt memorial af den 2 Juni 8, å. ined förslaget till regeringsform sjelft uttryckte såsom skäl till de Föreslagna formaliteterna för grundlägsändringar, nemligen förekommandet af förhas ade beslut och på det icke, under något tillstånd af våld eller folkyrsla, en statsförändring må kunna med sken af laglighet genomdrifvas,, i förening med den riktiga konstitutioneltdemokrafiska åsigten, att uti. en så vigtig fråga, som förordnandet om rikets styrelse på: det sätt tan funne nyttigast, nationers mening måste få tillfälle att göra sig gällande, och att, på det detta skulle kunna ske genom rikets ständer såröm folkets representanter, det vore nödvändigt att dessa blefve sammankallade, sedan hindret för konungen blif: vitkändf, . Att en bestämd tid af tolf månader. härvid stadgades, innebär således icke blott; såsom rfhan nu så gerna vill Bhafta det, en på förband stadgad yttersta. begränsning i tiden för statsrådets gBjelfskrifna maktutöfning, utan äfven på samma gång en garanti för folket, både emot förhastade beslut och för att utöfningen af dess suveränitet i detta fall icke måtte usurperas af dem, som icke dertill äro behörigen utsedde. Då emellertid personer, och deribland förunderligt nog Juridiskt bildade och eljest om folkets rättigheter måne, finnas, som, i enlighet med Justitiestatsministerns nu uttalade sigt, anse stadgandet om rikets ständers gammankallande efter folf månaders förlopp för att förordna om riksstyrelsen icke innebära något förbud för redan samlsde städer att med konungens samtycke i ämnet tidigare besluta, så nödgas vi ännu något litet -uppehålla oss vid denna fråga Den innebär, såsom man finner, -egentligen trenne särskilta frågor: 1:o huruvida stadgandet innebärnågot förbud -för redan samlade ständer att öfver bufvud besluta i ämnet; 2:0 huruvida det inne bär ett förbud för dessa ständer att besluta i ämnet äfven före de tolf månadernas förlopp; samt 30 huruvida ständernas rätt i detta hänseende kan vara mer eller mindre beroende af konungens samtycke, Vi skola i k-rihet betrakta hvar och en af dessa särskilta frå: os i Hvad den: första angår, tå hafva vi redan tydligt nog angifvit det hufvudskäl, hvarföre vi, i strid med hr justitiestatsministern, måste besvara denna friga mei ett bestämdt ja. Grundlagens uttryckliga bud, att rikets ständerskola, sedan en viss af grundlagen såsom möjlig förutsedd bändelse inträffat, särskilt kallas, för ett i ämnet besluta, innebär res lan et: förbud för de redan tillfalligtvis sams l:de ständerna att i sätoma sak besluta, enär intet grundlagsstadgande kan uppvisas, som berättigar dessa dertill, och grundlagen sjelf på ett annat ställe (65 39 och 40) uttryckligen stadgat, huru och af hvilka styrelsen skall förvaltag usder de första tolf månaderna, så att hvarje derifrån afvikande beslut, så länge dessa grundlagsstadganden icke äro upphäfde eller Jändrade, måste anses såsom en uppenbar kränkning af gröndlageb. Vi ha för öfrigt tillräckligt ådagalagt, tt denna uppfattniog ieke blott är den enda, som öfverensstämmer med grundlagsstadgandets ordalydeise, enligt hvilken: grundlagarne skola i hvarje särskilt fall tillämpas, utan äfzen är fullkomligt öfverensstämmånde :med en förnuf ig och iiberal tolkning af lagens rätta: grund och mening. Å ON Man kan visserligen, hvåd särskilt stadSsondet i 095 ergår, säga, att detta icke 1 sjelfva ordalagen inzefattar något förbud, 2åsom grunilagen eljest stundom älskar att inskärpa, då han här och der i vigtigare fall låter det positiva -bjudande stadgandet till yttermera visso omedelbart åtföljas af ett motsvarande rtegativt och förbjudande. 94 t. ex, då i 83 S, efter att sättet för grundlagsförändring biifvt i åe föregående stadgadt, uttryckligen säges: Xj må någon för framtiden gä!lande förklaring af grundlagarne stadgas, utan-på det rätt, som enligt föregående tvenne SS iakttagas bör; och i 87 S, der det omedelbart efter staz; andet, att Sriksens ständer ega gemensamt med korungen ätt stifta allmän civil och kriminalsamt kyrkolag, genast också heter: Ej må konungen utan riksens ständers samtycke, och icke ständerna utan konungens, någon ny Jag göra eller gammal afskeffa. Men dessa skärpta försigtighetsmått förekomma i grundlagen endast undantagsvis; och skulle det vara tillåtet att förfara på ett annat sätt än det i grundlagen anbefalda i hvarje fall, der icke den uttryckliga befallningen tillika itföljes af ett lika uttryckligt förbud. emot afvikelse : derifrån eller emot underlåtenhet af budets iakttagande; så vore det i sanning illa bestäldt med den trygghet vi anse oss egai vår statsförfattning., För öfrigt saknas icke Keller i detta fall ett bestämdt och ganska uttryckligt förbud emot underlåtenheten att iakttaga den i 92 S gifna föreskriften om ständernas särskilta sammankallande, rär Konungen för. förtfärande sjuklighet längre tid än tolf Månader ickebefattat sig med regeringärendena, ehuru detta skärpta förbud icke finnes med bestärada ord uttryckt i grundlagen, wan fått sin plats i ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter. Det heter nemligen i denna lag S 2: Underlåter statsrådet den ovilkorliga plikt att, i de fall 91, 92, 93 och 94 SS regeringsformen utstaka, till deruti föreskrifne tider. Riksens Ständer till allmän wikesdan balla.