ålla den önskan; att konungen måtte underrättas om verkliga stälningen i lafidet, att kyrkoherden Hammars skriftställarverksamhet, liksom också kyrkoherdarne Hammars och Bergmans kyrkliga ver. samhet må blifva föremål för undersökning, huruvida den i allo är förenlig med luthersk bekännelse, asmt att ett ordinarig presimöte snart måtte hållas i stiftsstaden. Vi vilja nu ej fästa oss vid. den tämligen oförsynta indirökta beskyllning mot H: Ms. konunge: , som ligger i den första af de tre önskningspiirikterna. Den oändliga naiveteten i den andra tilldrar sig så uteslutande uppmärksamheten hos läsaren af denna klassiska profbit på högkyrklig tolerans. : Ja: den heliga ingvisitionen vore allt god att ha för att tysta munnen på embetsbröder, som ej i allö vilja konformera sig efter den statskyrkliga dogmen och framför ällt efter den beqväma .edrieh, att det ej ges nigon instans mellan hivamelen öckh läroembetets, en åsigt nyligen uttalad af de s. k. Firsingarne i deras famösa skrift, och Hvilken som bekant äfven vär påf: ven Gregorius VII:s. Skada blott att vi lefva i det 19:e årbundrad t och i det protestantiska SVerge, der intoleransen, huru mycket man än från vissa håll söker att upphetsa densamfra, svårligen ändå torde -kunna vinna den för detta ändamål önskliga temperaturgrad ! — Med anledning af det af statsutskottets utsiftsafdelning nyligen. afgifna förslag till reglering-af lönerna-för. lärarne vid. elementarläröverken yttrar Gotlands Läns Tidning för den 11 September: Att den i Kongl. Maj:ts förslag till ny lönestat så kallade löneförhöjning är för många lärare en lätt bevisad löneminskningsynes ioke hafva bemärkts af utskottsafdelningen. — Genom tiseårets förlängning (36 veckor i stället för-32), förökadt hemarbete och i öfrig. strängt utvidgade göromål; hafva lärarne fätt minst v:del drygsre tjöastgöring än förut, ochflerå af dem hotas nu med att få endast :.,:dels löneförhöjning: Dervid bör vidare observeras, att den såkallade förhöjning, soni erhölls 1849, ieke var annat än en ringa ersättning för den dubbla tjensteårsberäkningen, som då afstöds. I Wisby; liksom i ändra stift, har redan visät sig svårighet att vid behof erhålla vikarier, och det är lätt att förutse, att med de i dessa dyrtider otillräckliga löneförhållanden, som Kongl. Maj:t föreslägit, skall det snart bli brist på sökande till läraresysslorna. Att den nya skolordningen på -både lärjungar och lärare har för det helas välgång menligt öfverdrifna kraf, är ett omdöme sorn erfatenlieten rier och mer börjar bestyrka: Någon högönskelig följd af de i flera äf riksstånder väckta motioner om underdånig begåran af beböflig revision utaf skolstadgan har ännu ickö aftörts: Männe äfven fölkets ombud skola lemna den för fblkets framtid högvigtiga skolfrågan åt sitt öde? — Man löser i Öresundsposten för den 7 September! a ; En geognostisk undersökning af Kullen öch Höga näs grufvor har i fredags och lördags blifvit företa: gen af mellan 30 och 40 polyteknikerfrån Köpenhamn; med etatsrådet professor Forchhammer och professor Holten i spetsen. Sällskapet ankom i fredags; en del af detsamma återfeste till Danmark i lördags och de öriga i går. Dylika vetenskapliga uiflygter företagas hvarje år åt olika håll på statens bekostnad, ett exempel som torde vara värdt att efterfölja. här i Sverge. — Om den nyligen aflidue friherre von Nolcken yttrar Lunds Weckoblad för den 10 September: Friherre v. Nolcken hade i sina yngre år studerat i Köpenhamn och Upsala, under professorerna Clausens och Geijers särskilta ledning, och de ädla grundsatsers frön;som af så utmärkta lärare nedlades i det unga sindet, kande icke i msnnaåren böra vackrare frukter, än de visade sig.Hos Honom. Han vär en ädling icke blott till bördea titan till hufvudets och hjertats egenskeper, hvilka samverkade hos hononi i sällsynt harnmiöni för beredande af allmänt tcH enskilt val. Hvarje gagneligt företag, som rörde prövinsens bästa, kunde i honom påräkna ett lifligt detagande. För allmogens lyftning i .å väl ekonomiskt, som moraliskt och religiöst hänseende intresserade han sig varmt och uppträdde för detta ändämål äfven sjelf såsom författare af ett par smärre både till tankarne och framstäl!ningen utmärkta skrifter. För sina egne underlydandes välbefinnande sörjde han med faderlig omianka, och den allmänna och djupa sorg, som hans o.äntade död framkallat bland folket på hans gods, utgör hans bästa äreminne, liksom han i sät et på hvilket han uppfattat och utöfvat husbondekallet efterlemnar åt flertalet af våra svånska possessionater det efterföljansvärdaste firedöme. Äfven af konst och litteratur var han en vän. och mer än en yngling med löfvande artistiska eller vetenskapliga anlag bar Honom att tacka för frikostig apps muntran; i tillvägabringatidet af den nyligen stifta konstföreningen i Malmö hade han verksam del. Den sjukdom, för hvilken han föll offer) arisågs icke strax så farlig, men en oförmodad vändning i denöäntig bäddade hans förtidiga graf. Han efterlefves af makä, född grefvinna Ehrensvärd, och tvenne winderåriga barn samt en äldre ogift broder, friherre Axel Erik v. Nolcken — Om m:ll Michals konsert i Kristiania yttrar Kristiania-Poster,: I går afton hörde vi i frimurareordens stora sal sångerskan Louise Michal från operan i S:ockholm. Detta var en af de äkta. Hon har den skönaste röst, af stort omfång isynnerhet i höjden, dertill stark och mjuk och klangfull, och hon använde den med en teknik, som i många hänseenden bör kallas utmärkt. Derjemte var hon äfven i de svåraste ko!oraturer lugn och ogenerad, hvilket är-en verklig. sällsynthet. Louise Micbal saknar, för att obetingadt: vara en stor sångerska, endast ett — det som ingen kan lära, det innerligaste. Och dock kan man visst icke säga att hennes sång är själlös och utan uttryck. Mer det är icke det uttryck som rörer och genomvärmer. Hennes sång har visserligen något blondt, jungfruligt nordiskt liksom Jenny Linds, men Lind bar vid sidan deraf detta outsägliga, som Michal tyckes säkna. Och ändå var det en stor njutning att höra henne. Tden första arian (af Belliri) var hon icke riktigt stämd, och hade vi endast hört henne i denna, skulle vi knapt kunnat göra oss klari huru hon blifvit så berömd. I den Mozartska (donna Annas 2:a aria, i F-dur) var hon -redan betydligt bättre, men det var likväl först i andra afdelningen som vi förstodo henne fullt. Den Verdiska romansen (en af Verdis bättre) sjöng hon förträffligt, och föredraget sf Rodes hänförande tema var ett maästerstycke äf ädel såogkonst. Nu var publiken hänförd, och detta återverkade -på..sångerskan. -..De. virtuosstycken med rösten, som -derpå följde, vittnade om stort mästerskap. Tonerna klingade, somklockrena tangenter, gripna