len nu gällande och sålunda medverka till stt grundade klagomål blefve afbulpaa. Man hade äfven bort erkänna de välvilliga afsig:er regeringen ådagalagt. Om komiten icke :r belåten med att de särskilta landsdelarne i helstatsrepresentationen äro representerade eft-t folkmängden, så borde dön Ka angifvit, huru den önskade undsvrödja de missförhållanden, öfver hvilka den klagat. Deremot upptfädde för komitåns betänkande och emot regeringeii en mängd talare: professor Kathjen, gom klagade öfver Kiels universitets ställning och bland annat att univessitetet vore utestängdt från representation i slesvigska ständerförsamlingen, Rötger (komitens oråförande), som förklarade, att komitån icke inlåtit sig på att göra bestämda motförslag, emedan den Vare öfvertyged; ätt den nuvarande ministöretl icke Skulle göra den fingasre tillatymmelse. till .medgifvanden;. Keincke, söm protesterade emot ett yttrande af Bargum, att komitn företrädesvis syntes ha haft sig anselöget att bringa sitt. betänkande i öfverensstämmelse med tyska stormakternas noter, m. fi. Bargum framlade derefter ett fullständigt förs.ag ti!l ändriogår i det jongt utkastet, öc detta förslag: blef bordlagdt: Det företogs till behandling den 9 September. Blome och Reventlow-Criminil höllo då duadrande tal emot Bargum. Rötger gaf en resumå af diskussionen och betecknade Bargums ståndpunkt såsora ef tiggareståndpunkt, ovärd:g män, som voro i sin goda rätt; Horsiman talade för komitgbetänkandet och Biisch i samme riktning sömi Bargum. Betänkandet blef nästan enhälligt antaget; Minoriteten. bestod blott af två ledamöter, Årpe och Busch; Bargum rsöstade iöke; sedan han protesterat. emot att be:änkandet kom unde: omröstning före hans ändringsförslag.