; DAGDRIFVERIER OH DROMMERIER. AP CLAUDE GERARD: () Ack, det är för rysligt, tillade den andra, som stickade på en grå ullstrumpa och hade: en katt i knät, satt så der riktigt skära hal sen af en menniska... MHutchl!... bevara, mig !, . Nå, äa att först slå ut ögat på honom, 0 Det var just här uppe på Oxtorgsgatan, och vi som visste. af ingenting. Jo, gudbevars, min flicka, som kom dit strax på morgonen för att köpa dricka, fick höra alltsammans af fru Pettersson sjel:; men hon visste ingenting om ögat, och sade att han stuckit honom i bröstet med en knif; irte syntes det då något blod på golfvet heller. Det kan man väl veta stt hon inte kunde taga reda på, afbröt den läsande förtretad; dom ska väl veta det allrabäst här i bladet.n Ja, det förstås, medgaf den andra, Och att icke få rätt på honom... du min Gud sådant öde!... Men si; det kom ne deraf att ingen polis fanns tillstädes just då. De ha ännu icke fått fatt på honom. .-.. Ja, ja, det gör mig just godt i alla fall att den der Lagerstam fick sin lör. Jg spådde honom det, när han i våras slog mjölkkrukan: öfver mig, för det jag nekade hozom längre kredit... en sådan der fyllbult och grälmakare... Gud, hvad man får slita ondt när man har en liten försäljning.n De tre qvinnornas konversation intresserade ) Se Aftonbladet n:r 208—212.