Aftonbladet – 11 september 1857, sida 2

vådan af denna vänskap, som du kallar det, vådan för ditt rykte. och kanske äfven: till slut för ditt hjerta... hör mig, Ebba, du får icke mera mottaga honom här, annat än i större sällskap, icke promenera med honom ensam, icke mera tillåta honom visa en känsla för dig som förolämpar dig. Ack, tant! det förefaller mig hårdt och orättvist hvad du begär... När jag blef Ferdinands hustru förestälde jag mig att han skulle bli. mitt hjertas vän, min enda förtrogne, skulle dela mina känslor och intryck, min glädje och min sorg, vara mitt sällskap, mitt allt, med ett ord... nåväl! vi hafva nu ingenting gemensamt, vi bo under samma tak, vi bära samma namn, det är allt... jag är för honom ingenting mer och ingenting mindre än du, och hvilken annan af hans bekanta som helst, utom det, att han i mitt sällskap tillbringar minsta delen af sin tid, jag är ensam, och mitt bjerta fordrar likväl en vän... Han förstår mig icke ens då jag talar härom, han kallar mig romanesk och ömkar mig som ett dåraktigt barn... Ack, tant, är jag det då verkligen? Är bjertats längtan och själens behof verkligen blott en barnslig villa, som jag sjelf med åren skall förakta? Ja,; mitt barn, åtminstone på det sätt som du nu uppfattar den. i Denne: vän i finner. du åtminstone icke hos någon man... tro mig, Ellis skulle lika litet bli det, som din man är. Men, tant, han tycks förstå mig, han sym patiserar med mig i.såmånga fall, han är känslofull och genialisk; han. .. i Han är alldelessådan som din man var, innan I blefven gifta. Min. lilla Ebba, mins du hvad Don: Juan-säger: Hvad skall man väl säga en qvinna sedan man icke mera har något-att---begära af henne. . Se der har du hemligheten förklarad, dessa ord :anges såsom höjden af lättsinne soch cynism, men omedvetet i djupet af sittbjerta tänker hvarje karl detsamma, fast han icke säger det. Upphör att söka målet för din själs längtan på detta håll; missräkning och verldens tadel bli enda resultatet deraf.s